Äntligen ett genombrott i Casper har skett <3
Han är en kopia av jag, en sån som sällan pratar och visar känslor. Men jag har märkt att i längden mår man inte bra av det, så jag försöker att visa känslor och prata om dem..det är svårt, men när jag väl har gjort det så känns allt genast mycket bättre.
Casper har mer och mer öppnat sig ang. att det bara är han och jag i familjen nu och jag blir lycklig av att både se och höra att han kan prata om sina känslor, att han pratar om hur han känner det <3 Så nu berättar han vad han känner, inte bara till mig utan även till hans pedagoger på fsk. Han berättade ni i bilen att han hade berättat för en pedagog hur han kände det, och jag blev stolt -väldigt stolt- , för detta är vad jag försöker att uppmuntra han till, att berätta exakt vad han känner och inte vara rädd för att gråta och visa känslor. <3
Klart att det gör ont att se och höra vad han känner, men jag vet att det blir lättare att bearbeta allt runtomkring om han berättar för mig och personalen på fsk om han berättar sina känslor.
Så idag är jag extra stolt över min son <3
Kommentera