Hej! Angelica heter jag. Hos mig kommer ni få en mix av Fotografering, familjekaos och företagande. Jag har under flera år arbetat som fotograf med inriktning på kärlek i alla olika former. Jag lever tillsammans med min sambo och våra två barn Leia 6år & Lowa 4år. Samt lilla mini som beräknas komma i slutet av maj! <3 Och under 2017 kommer jag även bli FRU <3 . Välkomna in. Kontakta mig på : angelica@angelicasandberg.se

Annons

Det tog en minut sen var hon ute..

Hittade en gammal hårddisk med bilder och känner att jag blev lite sentimental..  Bland annat så hittade jag de få bilder som vi tog under Lowas förlossning… Vi hann liksom inte med så mycket mer… Det gick så himla fort.

Jag minns att hennes förlossning startade på ett hemskt sätt.. Jag trodde ärligt talat att jag hade fått maginfluensa, jag satt ensam på toaletten på kvällen och mådde så fruktansvärt dålig i en timma kanske.. När jag väl mådde lite bättre och gick och la mig igen  i sängen för att sova så kom värkarna lite smått.. Inte så att dom va starka men de va ändå där.

Vi ringde svärmor på natten då hon skulle komma och passa Leia. Men när hon väl kom så hade mina värkar nästan avtagit, jag pratade med förlossningen och vi bestämde oss för att avvakta. Klockan var runt tre på natten.. men eftersom svärmor hunnit komma så fick hon krypa ner i soffan. Jag tog en panodil och vi gick och la oss igen.. Rickard kunde slappna av och somna en sväng , jag minns att jag hörde att han snarkade lite och jag tyckte det var märkligt att han kunde slappna av o somna =P
Värkarna fortsatte att komma dock inte intensivt men jag klockade dom.. Tillslut kom dom trots allt så pass tätt att jag kände att jag ville åka in till förlossningen trots allt. Så strax efter fyra på natten åkte vi in mot förlossningen i Linköping, Hela vägen in är värkarna ganska oregelbundna och jag är rädd att vi ska bli hemskickade.. Rickard tycker det är lite konstigt att jag inte vet ordentligt till hundra om det är ”dags” eller inte.
Han menar på att det är ju inte första gången detta 😉

Men jag hade verkligen ingen aning, och såhär i efterhand så inser man att ingen förlossning är den andra lik.
När vi kommer till förlossningen så möts vi av en tjej som hälsar oss välkommen och presenterar sig och säger att vi har ju träffats förut.. Jag tittar på henne och tänker: jaha vart då?
Då visar det sig att det är samma barnmorska som förlöste mig när Leia föddes två år tidigare. Lite ironiskt och lite pinsamt att jag inte kom ihåg hennes ansikte…

Hon undersökte mig och jag fick göra en ctg-kurva. Hon säger då att jag är öppen fyra centimeter. ( Detta har jag varit i flera veckor ) Så jag kände jahaop, då kommer vi bli hemskickade. Men det skulle vi inte bli utan hon avslutade sin undersökning med att idag blir det bebis :) Jag blev lättad, vi skulle iaf inte bli hemskickade, även om det kanske skulle ta ett tag.  Anette som barnmorskan heter, jag hade ju gärna velat ha henne denna förlossning också. Men hon slutade sitt pass kl 07.00 så vi trodde inte att hon skulle hinna vara med. Hon frågade om jag ville sätta mig på en såndär stor boll och duscha samtidigt. Det tyckte jag lät som en bra idé, så jag tog på mig riktigt snygga trosor. _DSC4735
Bilden är tagen kvart i sex på morgonen och denna bild blev den sista magbilden.

För jag hann aldrig in i duschen, kl 6 gick vattet och då också de intensiva värkarna. Lustgasen va min sanna vän under hela förlossningen. Jag insåg nog inte själv hur fort allting gick. Det var jag , Rickard och barnmorskan Anette som var med hela tiden, och att få ha samma barnmorska två gånger va verkligen så häftigt. Jag minns en gång mitt i en värk där jag frågade är det över snart och hon nickade varpå jag sa att ”åh vad jag älskar dig”
Undrar egentligen hur mycket konstigt en barnmorska får höra :) haha.

Men hon hann iaf vara med på denna förlossning också för kl 06,59 föddes våran älskade lilla Lowa. Hon hade bråttom ut i livet, för jag hade krystvärk i 1 min. :)

_DSC4739
Här är hon bara några minuter gammal älskade unge ♥
Det är jäkligt svårt att förklara för någon som inte fött barn hur det känns, men lite som att försöka skita ut en hörnsoffa eller något annat. Jag skulle kunna göra det om och om igen för jag tycker allt är fantastiskt. Men sen har ju jag haft två fantastiskt lätta förlossningar, jag kanske hade känt annorlunda om jag haft tuffa.

Det ända som jag skulle vara orolig för om det skulle bli fler barn, är att eftersom det gick så fort med Lowa så är jag rädd att man isåfall inte hinner in till förlossningen.. Allvarligt, tänk vilken mardröm att inte hinna in.. :S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons