Träning och sjukgymnastik

Annons

Högst uppe på berget med fanan i handen

Nu börjar allvaret igen och med allvaret krävs full fokus, motivation och 120 % vilja. Fokusen och motivationen har verkligen inte funnits i mig de senaste månaderna, utan dom har präglats med ovisshet och rädsla för mig själv och vart mitt liv ska ta vägen. Men under den senaste veckan så har det hänt något och det hela började med ett intervall pass och en resa från Sandviken.

Under förra måndagen så lämnade jag Sandviken för något som jag kommer kalla ett familjesjäl. Under den veckan så hände det något med mig, jag fick upp en lust inom mig som jag inte haft på över 1 år och med det så började jag springa. Jag sprang och sprang tills jag hade spyan i halsen men körde vidare då jag inte hade en enda smärta i nacken, jag hade nämligen testat en ny blandning av mediciner innan passet som verkade funka.

Förut har jag inte klarat av att springa över huvud taget utan att det känts som hjärnan ska sprängas och ramla av för att sedan ligga i smärtor i dagar. Men kan vändningen ha kommit nu? Kan det vara så lätt att man bara måste komma över det där stora berget för att det sen ska bara vända? Jag tror jag är lite smått förvirrad i dagsläget över vad som händer då jag har sprungit nästan varje dag sen dess. Igår sprang jag 7 km, när hände det senast? Jag kan inte ens minnas.. Inte för att jag har väldigt dåligt minne på grund av mina nackskador utan att det var så otroligt många år sedan det hände.

Så nu står jag där, högst uppe på bergen med fanan i handen och blickar ut över mitt liv. Livet som jag har bakom mig, det som jag befinner mig i just nu och det som jag har framför mig. Men jag kommer vara försiktig med mycket, för jag vet att jag inte är frisk än, det känner jag i kroppen och märker i olika situationer. Men jag får inte glömma att det är första gången på väldigt länge som jag kan känna stolthet och vara riktigt glad över något :)

Så nu får vi hoppas på ett bra första ispass idag samt en bra bandysäsong trots att jag ligger efter med både styrkan och konditionen.  Men med min vilja som jag vet finns inom mig någonstans så kommer jag att komma tillbaka mycket starkare än någonsin, det krävs bara tålamod och stöttning från mina vänner och min familj.

Espresso Shot (2)

Annons

Tillbaka på ruta 1

Efter två dagar av kronisk smärta och knappt någon sömn så fick jag precis en ren käftsmäll av mitt försäkringsbolag.

2008 råkade jag som jag berättat förut ut för min första nackskada då jag knäckte halva ryggen upp mot nacken, sedan dess har jag kämpat med att komma tillbaka och försöka leva med min smärta. Alla skador som jag råkat utför sedan dess är inskickade och granskade. Nu 8 år senare har jag tagit tag i att göra en ordentlig skadeanmälan till försäkringsbolagen där jag samlat alla mina skador, alla mina kontakter inom vården och alla mina vardagliga besvär som jag har. Har noggrant skrivit ner allt detta och skickat in det tillsammans med min psykolog, fysioterapeut samt läkares värderingar kring min skada som vi skickade in i slutet av förra året.

Idag fick jag svaret från försäkringsbolagen som påstå att dom ej kan göra en bedömning av mitt ärende då jag ej är färdigbehandlad med en skada som jag aldrig kommer att kunna bli färdigbehandlad. Jag måste göra min rehab och undvika rörelser som försämrar min nacke under hela min livstid, ska jag då få skadan bedömd när jag dör?

Jag har dock förståelse att det ej går att bedöma en skada om man ej har skött rehab eller nyligen blivit skadad, men nu har det gått 8 år.. Jag gör verkligen allt för att kunna lära mig hantera min smärta och kämpar på trots alla motgångar, men ändå känns det som dom inte tar det på allvar och smäller till en på käften.

Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, hur jag ska orka och ha motivationen till att fortsätta med rehaben. Det känns som man återigen är tillbaka på ruta 1 och sitter med gråten i halsen för att man inte orkar mer. När man plötsligt var på väg tillbaka och nyligen slutat med antidepressiva läkemedel, just nu känns allt värre än när jag blev sjukskriven på grund av just depressioner, jag har på något sett hamnar ännu längre ner i depressionen med mer ångest över livet och med mer frågor och funderingar i huvudet. Det handlar inte om en ersättning av pengar, det handlar om mitt liv.. Hur jag ska ta mig vidare.

Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till längre..

Espresso Shot (2)

Annons

Vila är helt fel vid vissa skador!

När du börjar med rehab oavsett vad det handlar om för kroppsdel så kommer det gå upp och ner. Det måste du vara beredd på! Det kan till och med bli sämre till en början då du aktiverar muskler som kanske nästan aldrig har blivit aktiverade förut. För min del blev det sämre i nacken med kraftig huvudvärk och smärta till en början, men när man väl kommit igång så kommer det bli bättre.

Jag får fortfarande huvudvärk efter vissa pass beroende på att mina muskler kring nacken är så otränade och ”rädda” för olika belastningar och vinklar. Det visar sig genom att jag spänner mig väldigt mycket och har gjort det under en väldigt lång tid. Så har man gått med smärtor väldigt länge så är det en längre kamp till ett mindre smärtsamt liv. Min första skada skedde 2008 under en fotbollsmatch där en kille skulle hoppa över mig av någon anledning när jag låg på marken. Det han tydligen inte märkte var att jag var på väg att resa mig upp på alla fyra och han landar rakt över min rygg/nacke så hela ryggen knäcks…

Felet Gävle sjukhus gjorde efter röntgen var att inte informera mig rätt hur jag skulle gå till väga. Jag fick informationen att äta smärtstillande och vila vilket är HELT FEL om du inte har en fraktur vilket jag inte hade. När du råkat ut för en till exempel nackskada (utan fraktur) så är det väldigt viktigt att du inte vilar, du ska röra nacken så gått som det går för att komma igång med rörelsetekniken och alltid uppsöka en sjukgymnast/fysioterapeut så fort som möjligt för att komma igång med träningen. Smärtan och stelheten kommer bli värre om du vilar och knaprar piller, det kan även gå så långt att du aldrig kommer bli av med smärtan längre, som i mitt fall. Jag kommer på grund av bristande erfarenheter på Gävle sjukhus att få leva med smärta, kanske inte lika mycket smärta som jag har haft innan men det kommer alltid finns kvar och jag har en väldigt lång rehab framför mig för att kunna leva ett normalt liv igen. Så mitt tips till er är att lyssna noga på din sjukgymnast och gör rehaben som du blir tillsagd att göra, den kan vara så otroligt tråkig men vill du hellre leva ett liv med smärta? Det är frågan du måste ställa dig själv innan du börjar träningen, för om du bara gör den halvdant eller inget alls så är det ingen som helst mening till att börja. Du kommer inte bli bättre av att köra typ 1 rehabpass i veckan. Det krävs mer!

Espresso Shot (2)

Annons

Fystester med Skutskär Bandy

Säsongen slutade i lördags men redan igår var det dags för nästa pass på schemat! Det var nämligen dom ”efterlängtade” fystesterna som skulle göras. Som tur var så trodde vi det värsta då vi hade hört något rykte om norrländska lumpartester, men utifrån dom misstankarna så kom vi nog lindrigt undan som tur var!

Övningarna gick ut på att se hur många reps vi klarade under 1 minut, för att vi sedan ska kunna jämföra under hösten hur sommarträningen har gått. På frågan om det var någon som spydde så får jag tyvärr säga nej, men det var några som såg lite gröna ut i ansiktet, haha!

Så här kommer ett lite bilder från gårdagen, grymt bra jobbat grabbar! :)

IMG_0563 IMG_0569 IMG_0570 IMG_0572 IMG_0573 IMG_0586 IMG_0585 IMG_0583 IMG_0578 IMG_0576 IMG_0574

bandy_skutskar

Annons

En lite bättre dag

Fredagen började bättre än jag trott då Ella blev hemma från förskolan och jag fick hoppa in som ”barnvakt” eller vad man kalla de? Vi begav oss direkt till sjukhuset där jag hade möte med min sjukgymnast som skulle gå igenom lite nya övningar för min rehab. Ella som alltid charmar de flesta fick många tanters hjärtan på fall inne i gymnastiksalen när hon dansade runt till musiken. Ja, för det var endast jag och en hel del äldre damer där. Kände mig ganska gammal på något vis när jag stod där med halvkiloshantlarna och kämpade med dessa damer. Men trevligt var det! Tyvärr så har jag ansträngt nacken för mycket idag och har haft ont i huvudet sen 10:e tiden. Känner mig lite orolig till att jag inte kommer klara av kvällens ispass i Skutskär på grund av detta. Men vi får se vad som händer..

När vi väl var hemma så var det dags för lite lunch framför Barbie som kommit att bli hennes favoritfilm just nu. Själv föredrar jag svenska deckare som Beck men Ella har liksom inte förstått det där med deckare ännu, så hon får nog vänta några år till innan jag lär upp henne vad bra filmer egentligen är 😉

Trots dunkande huvudvärk och smärta så begav sig Ella, jag och Lovisa ner på stan för att handla lite nödvändigheter och självklart en vaniljlatte som Ella faktiskt också gillade. Hon är verkligen helt besatt av kaffe av alla olika typer, tror nog hon fått det av sin kaffeälskande mor.

IMG_7204

Nu är Ella hos Ida igen och det är dags för lite vila med förhoppning om att smärtan ska gå över. Har nog lite superpiller som ska hjälpa mig på traven, nackdelen med dessa är att man blir väldigt trött. Men jag är hellre trött än att ha ont om jag får välja.

Hoppas ni får en fantastisk fredag alla underbara läsare :) <3

Espresso Shot (2)