Min depression

Liten blir stor

Efter en lugn morgon här hemma i soffan med mitt kaffe i högsta hugg, så är det dags att ta tag i dagen och dess utmaningar. Men först så tänkte jag berätta lite om gårdagen då Ella gjorde sin första dag i förskoleklassen. Hon hade haft en toppendag och fått massor av nya vänner och äntligen fått träffa sin pojkvän igen som hon inte träffat på hela sommaren. Det hade blivit en hel det pussande, men han hade inte svimmat när det skedde. Ella var väldigt tydligen med det då han en gång hade svimmat på skoj när Ella pussade honom på förskolan i våras. Efter skolan så var det dags för massa bus och lek här hemma och när Ella hittade en gammal bild på oss två när vi hade målarkrig, så var det bara att plocka fram målarfärgen och ta på sig oömma kläder.

DSC_1112

Men med att skolan har börjat och hösten är här så  väntas nya utmaningar för mig i vardagen. KBT terapin går som planerat och vi jobbar hårt med mina hjärnspöken för att få bästa möjliga resultat tills min arbetsträning drar igång. Vet inte riktigt när den ska starta, men ett första möte är inbokat idag klockan 15.00 för att planera hösten. Arbetsträningen kommer att ske mitt i stan på ett fotoställe. Så i förhoppning att mitt intresse ska hjälpa mig vidare upp på benen igen, så är det här den bäst lämpade platsen för mig i dagsläget.

Espresso Shot (2)

En månad av nya möjligheter

Augusti är kommen och den hektiska månaden har börjat. Det är slutet på semestern för många och arbetet drar igång, men för min del så njuter jag av de sista två veckorna av ledighet. Den 20:e denna månad är ett fullspäckat datum då Ella börjar skolan klockan 08.00 för att jag sen ska iväg till min terapeut 09.00 – 10.00 och sen klockan 11.00 träffa arbetsgivaren som jag ska arbetsträna hos. För många utan psykisk ohälsa kan det här kännas som vilken morgon som helst och inte alls ett problem. Men för min del är det något som jag kommer tänka på varje dag fram till det datumet. Jag kommer grubbla över hur jag ska hinna till alla ställen, tänka och hitta på olycksmoment för saker som kan gå snett och oroa mig över möten med människor som kommer ske denna dag. Just därför är jag så glad att jag har min KBT terapeut som jag träffar och lär mig en hel del om hur mycket min hjärna lurar mig i många situationer. Vi har dessutom börjat med videofilmade samtal där vi rollspelar olika jobbiga situationer som kan ske i vardagen. Mycket för att jag ska se att mina hjärnspöken som trycker ner mitt självförtroende inte stämmer. Men det är en lång bit kvar att arbeta på och som jag lärt mig utav livet, det kommer alltid komma nya problem som måste lösas.

Dagen till ära så befinner sig jag och Ella hos hennes farfar där hennes kusiner från Östersund är på besök. Det har varit full fart sen i måndags och barnens höjdpunkt varje dag har varit att besöka nya badställen. Vi har faktiskt varit på tre olika badställen sen i måndags och idag blir det ytterligare ett nytt ställe att besöka. Inte nog med att vi njuter av livet på landet så har jag dessutom en utställning med min fotokost som denna månad hänger i min gamla hembygd Torsåker hos den fantastiska P.I.A. Så har ni vägarna förbi Gästrikland så är ni hjärtligt välkomna på ett besök!

IMG_3563

IMG_3656

Espresso Shot (2)

En blandad röra

Efter ett långt uppehåll så är jag nu äntligen tillbaka och kan underhålla er med mitt liv igen. Anledningen till uppehållet har att göra med att jag har haft så himla mycket i huvudet och mitt mående verkligen har varit en berg och dalbana av klassen Giant Drop i Australien. Lite som ett fritt fall 115 meter i hastigheten 135 km/h. Måendet är inte på topp än men efter en längre tid av kbt behandling så pekar kurvan mer uppåt än neråt.

DSC_0201

Så vad har nu hänt under det här halvåret borta från skrivandet?

Förutom kbt behandlingen så har jag bråkat med mina försäkringsbolag om min skada och deras skrattretande bedömning som blev sammanlagt 4 % invaliditet. 4% kanske inte säger så mycket för er, men en genomsnittlig procentgrad för en whiplashskada är 10%. Men för att göra en lång historia kort. Jag har inte givit upp än för att få rättelse för min skada och kommer kriga fram tills jag får en ordentlig och seriös bedömning. Så ett litet tips! Försäkra er aldrig via Euro accident eller Folksam.

Bandykarriären känns väldigt långt bort och jag har börjat tänka i dom banorna att jag aldrig mer kommer kunna utöva den sport som jag älskar och brinner för. Det är en väldigt jobbig tanke som jag bearbetar för varje dag som går. Vem är jag utan bandyn? För under hela mitt liv har jag varit kopplad till bandy och allt har handlat om just bandyn för mig, det har varit min frizon där jag kan vara mig själv i min egna lilla bubbla och inte tänka på allt annat. Så hur tar man sig vidare från något som bara slits ifrån en? Det är frågan som återstår att bearbeta för mig, för jag vet inte.. Jag vill inget hellre än att sitta där i omklädningsrummet och ladda upp inför en match och hänga med grabbarna. Men jag vill inte proppa i mig piller och vara drogad efteråt och må som en påse skit. För efter skadan 2014 så har det behövts mediciner för att kunna träna och spela matcher. Inte en alvedon eller två utan starka och många.. Så vad kan de då finnas för andra lösningar för att kunna utöva det man älskar..?

Annars i livet så har jag planerat in att börja arbetsträna i mitten av augusti och hoppas att det kan vara början på att nå mitt nya jag. Arbetsträningen som jag kommer börja med är på en fotobutik som ligger mitt i centrala Sandviken och ett bra ställe att kunna träna på det jag tycker är jobbigt samt lära mig mer saker om det som jag tycker om. På tal om foto så kommer jag ha utställning i Torsåker i Augusti och planerar även in en utställning nästa sommar i Gamla stan i Stockholm. Så framtiden ser faktiskt ändå lite ljus ut.

Espresso Shot (2)

Framtiden ser ljus ut

Då var barnveckan äntligen igång igen, så bus och stoj har stått högst upp på listan. Men först och främst igår så var det dags för möte tillsammans med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och min läkare. Trots en väldigt jobbig panikångest i väntrummet så tog jag mig in till mötet där min framtid skulle planeras. Under mötet så gick munnen på högvarv från kvinnan ifrån Försäkringskassan och jag hade det väldigt svårt att hänga med. Men då läkaren märkte att jag satt som ett frågetecken så lyckades hon avbryta henne för att sammanfatta allt för mig. Känner verkligen att jag träffat rätt läkare för just mig då hon är så förstående och märker direkt hur jag mår och hur jag har utvecklats. Så nu har jag äntligen fått en långsiktig planering där jag kommer vara fortsatt sjukskriven fram till hösten då vi kommer att gå över till aktivitetsersättning och arbetsträning. Fick även en ursäkt från både Försäkringskassan och ABF att dom hade gjort fel när jag sist skulle försöka ta mig ut i arbetslivet. Så det kändes skönt och att nästa gång jag ska ut så kommer jag inte bli helt sjukskriven utan kommer få ett samarbete tillsammans med både Försäkringskassan och ABF och inte stå utan pengar i flera månader. Så under våren ska vi ses för ett nytt möte om vart jag skulle kunna tänka mig att arbetsträna så allt är klart inför hösten.

Så nu är det bara upp till mig att börja fundera kring vilken arbetsplats som skulle funka bäst för mig att börja med. Har några funderingar kring en handelsträdgård eller ett litet lugnare ställe där det inte befinner sig allt för mycket folk i rörelse för att sakta kunna utmana mig själv mer och mer. Med det sammanfattat så ser jag ljust på framtiden och att förhoppningsvis snart kunna börja med min psykoterapi för att nå mot toppen igen.

Nu är det dags att börja packa väskan tills imorgon då jag och Ella beger oss ut på lite äventyr. Ha en toppendag!

Espresso Shot (2)

Nytt år med nya möjligheter

Då får vi ta och välkomna det nya året och förhoppningsvis se fram emot lite mer positivitet i vardagen.

IMG_4879

Förra veckan så hade jag ett efterlängtat möte hos psykiatriska mottagningen för att för en gång skull kunna försöka ta tag i min sjukdom och få tillbaka ett normalt liv med lite mer livsglädje. Vi kollade tillbaka på mina tidigare utredningar och har nu kunnat bocka av ett antal sjukdomar som jag inte har, men även också konstaterat att min sociala fobi är en stor bov i mitt mående. Så nu börjar vi en ny medicinering där jag ska behandlas med antidepressiva samt Voxra som ska dämpa mina symptom som jag får från mina antidepressiva. Den sociala fobin som jag har ska också behandlas, så inom några månader kommer jag att få tid för psykoterapi som förhoppningsvis ska hjälpa mig framåt för att kunna börja ta mig ut igen och börja arbetsträna. För just nu är jag tillbaka bakom stängda dörrar i mitt hem där jag vankar omkring och städar dag ut och dag in. Har börjat tycka det är mer och mer jobbigt att träffa mina vänner men tar mig igenom det trots allt. För när man verkligen inte orkar träffa någon på grund av den sociala fobin så är det ändå väldigt bra att tvinga sig till det för att motbevisa för sig själv att det inte är så farligt.

Men denna vecka får trots allt bli en vecka att återhämta sig och ladda upp batterierna för den kommande veckan som inte bara innebär barnvecka, utan också en påfrestande vecka där två olika möten ska genomföras med bland annat försäkringskassan, arbetsförmedlingen och min läkare.

Hoppas ni har fått en fantastisk start på det nya året och att det håller i sig!

Espresso Shot (2)