Min depression

Annons

Dagen D

Vaknade upp i morse till ljudet av regnet som vräkte ner utanför och ett dundrade från åskan som höll i sig stora delar av dagen här i Sandviken. Dagen D var ju här och det var äntligen tid för en träff med arbetsförmedlingen, som kom att bli ett väldigt kort möte. Fick skjuts ner dit av min vän Jonas för att slippa få blixten nedslagen i paraplyet och för det moraliska stödet som så behövdes. Vi ordnade mest med tänkbara arbetsplatser som jag skulle kunna passa in på samt vad jag hade för tankar kring framtiden inom arbetsmarknaden. Men innan jag kan bli helt inskriven så måste vi först ha ett möte tillsammans med min läkare och försäkringskassan för att besluta om jobbträning eller vad det nu kallades för. Det mötet kommer att ske i mitten av Augusti, så det är bara att vänta igen innan jag kan sätta igång med att ens börja söka jobb. Jag tror jag har blivit en mästare på det här med att vänta under den här sjukskrivningen. För det är verkligen ett mycket väl förekommande ord inom sjukvården och myndigheterna. Så jag får väl bara passa på att förbättra brännan under denna månad av väntan, för det finns inte så mycket mer att göra här hemma just nu förutom konstutställningen som startar om sju dagar.

image1

Nu börjar det verkligen närma sig med stormsteg och jag har inte ens satt namn på alla mina fotografier som ska vara med. Bra jobbat där André.. Men om jag känner mig rätt så kommer det att ordna upp sig innan nästa måndag. Svårare blir nog att skriva en självbiografi. Jag gillar ju att kunna skämta till det ibland, men nu känns det för seriöst på nått vis. Varför ska dom veta saker om mig för? Det är ju bara ni läsare som få ta del av den kakan.

Annars är nog det mesta ordnat inför måndagens vernissage, tror jag? Det är tur att jag kommer ha min mor vid min sida, hon har nog lite bättre koll än vad jag har ska ni se. Så nu ska jag försöka att avrunda denna dag som har varit fullproppad med hushållssysslor för min del. Som ni vet så får jag besök imorgon och varje gång det vankas besök så måste hela lägenheten storstädas.

Städmissbrukaren har nu talat, så nu ska jag ta min skurborste och hink till sängen för en god natts sömn.

Espresso Shot (2)

Annons

Från botten till en ljusare framtid

Sol, sol, sol!

Dagen har verkligen levererat otroligt mycket energi till tack vare den blåa himlen och den starkt skinande solen som värme både min själ och kropp. Så idag fick jag äntligen påfyllning av energi och tog vara på den på bästa vis. Blev först en storstädning av lägenheten innan jag tog mig en långpromenad för att hämta Jonas bil då han ville ha skjuts hem från jobbet. Hade det varit igår så hade jag gömt mig under täcket och låtsats som att mobilen inte plingade till när han skrev. Så om man ska jämföra gårdagen med idag så är det verkligen som dag och natt då gårdagen var fylld av ångest och nederlag medans dagen idag har varit en dag att minnas.

I want you back

Humöret har verkligen varit på topp idag och jag fick äntligen brev från psykiatrin som skrev att jag nu är helt utskriven därifrån och skickas vidare till primärvården. Äntligen lämnar jag den skiten bakom mig, har ändå inte en enda bra upplevelse därifrån och kan nu blicka framåt med min behandling via primärvården. Hoppas det inte tar två månader till nästa besök bara som med psykiatrin. Så med dom bakom mig nu så blickade jag framåt då jag känner att jag måste börja få mer rutin i min vardag. Så jag beslutade mig för att ta kontakt med en gammal vän som jobbar på arbetsförmedlingen och som hjälpte mig att skriva in mig där och få ett möte med en handläggare redan nu på måndag. Mitt mål just nu är en 50 % tjänst, var som helst där jag får komma ut och träffa människor och jobba med min sociala fobi samt få en fungerande vardag. Okej, det kan vara skönt som dessa soliga dagar att bara ligga på altanen och steka i solen, men vad får jag ut av det? En bränna som håller sig i några dagar då snön säkert kommer börja falla ner i vårt avlånga land om någon månad. Så jag tjänar inget på att bara vara hemma och slöa trots att jag har behövt de tidigare för att kunna bearbeta mina problem, men ett av mina största problem just nu är att jag inte fått tillräckligt med hjälp så jag får helt enkelt försöka med mina egna idéer för att nå framåt i mitt mående.

Så nästa vecka kommer bli toppen med möte på måndag samt en spännande intervju på tisdag med tidningen Allers !

Lycka är ett jobb på insidan

Espresso Shot (2)

Annons

Svimma ihop av utmattning

Det har nu varit två riktigt fullspäckade dagar av roligheter, men ack va sliten man känner sig nu. Är nog inte riktigt van att hålla igång såhär mycket som vi har gjort dessa dagar. Nu låter det nästan som att jag aldrig aktiverar mitt barn, men för er som känner mig vet att så inte är fallet.

Det har nämligen varit fullt med folk här samt att vi hade en hel shoppingdag igår. Inte nog med att det blev shopping hela dagen igår så fick jag i uppgift att sätta ihop en IKEA säng med hjälp av en femåring som ville visa sig stor och hjälpa till. Så himla roligt när dom små kommer upp i den åldern, men ibland kan de bli lite för mycket hjälpa till ibland. Haha! Men det var inte allt, hade nämnligan tvättstugan mitt uppe i allt också. Men som tur var så var Ellas farmor här och hjälpte till, annars hade jag nog aldrig orkat med det. Så ni kan ju tänka er hur slut man är efter att bråkat med beskrivningen av IKEA möbler som aldrig visar rätt. Tänk er också att ha social fobi och har varit bland folk hela dagen. Trodde jag skulle svimma ihop av utmattning. Men av någon underlig anledning så klarar man det.

IMG_8507

Dagen till ära har spenderat med min granne och hennes två barn ute i solen. Men med gassande värme, dålig sömn och barn med 110 % energi så är man nu degigare än en pajdeg. Trots att man varit helt slut idag så har det varit en riktigt härlig dag.

När väl Ella till slut somnade vid åtta tiden så kunde jag äntligen luta mig tillbaka i soffan och bara pusta ut. I alla fall i en och en halv timme! Sen vaknade Ella och kunde inte alls somna om. Så det var bara att sätta henne i arbete med att hjälpa till med vattningen av alla våra växter. Nästan sjuttio liter vatten krävdes, så nu är dom lika glada som när man vattnar Jonas Blom med Captain Morgan på lördagarna.

IMG_8563

Nu är det nog tack och god natt för vår del. Imorgon väntar en dag helt utan planer!

Espresso Shot (2)

Annons

Idag är det din dag!

Tro det eller ej, men jag klarade mig faktiskt till bussen helt utan problem. Eller jo, det blev lite stressat när cykeln valde att få punktering på bakdäcket.. igen! Men jag hann fram i tid trots lite stressig morgon där hemma. Hann endast få i mig 1 kopp kaffe innan det var dags att bege sig mot resecentrum.

Så var det bara cirka en timme kvar till Stockholm central och ångesten har börjat komma fram igen. Nu ska jag istället plågas av massa tankarna i huvudet samt beblandas med massor av stressade människor nere i tunnelbanan. Men ska försöka att koppla bort allt och se det roliga som händer idag. Philip Johan Lundberg tar ju faktiskt studenten och det ska vara en glädjens dag! Min lilla systerson som jag har vaggat i min famn kommer ut i vuxenlivet idag. Är så otroligt stolt och glad över att han klarat sig igenom allt som han gjort och han visar att han är en sån stark människa. Det går verkligen inte med ord att förklara hur stolt jag är! Jag får låta glädjetårarna visa det när han springer ut idag.

Nu ska jag luta mig tillbaka i sätet och slå på högsta volym i öronen och stänga av allt som har med omvärlden att göra.

IMG_8089

Espresso Shot (2)

Annons

Från botten och sakta upp mot toppen

Tänkte försöka att bearbeta min kvällsångest genom att skriva några rader här och förklara vad jag går igenom just nu. Ångesten har varit till och från nu i några dagar och mycket på grund utav att jag inte har varit helt själv på väldigt länge. För jag behöver verkligen den här ensamheten, att bara få pusta ut och känna tystnaden i lägenheten.

Men nu sitter jag här helt själv och har fortfarande den där ångesten inom mig. Mycket på grund av att jag har massor planerat tills imorgon då min systerson tar studenten i Stockholm och eftersom jag har en ganska så stor social ångest så är bussen imorgon mitt största orosmoment. Inte för att sitta på den i 3 timmar utan för att jag ska ta mig dit och kliva på. Men vad har jag att vara orolig för egentligen? Jag har liksom en bokad plats, så en sittplats kommer jag att få. Men ångesten att få köa och ta fram biljetten och tänk om skanningen på telefonen inte fungerar? Det är sådana tankar som gör mig stressad. Ändå har jag åkt den här bussen ett femtiotal gånger och det har aldrig krånglat.. Så varför skulle det göra det den här gången? Men trots att jag försöker vända bort dessa tankar så kommer dom tillbaka lika fort ändå.

Men jag vet ändå att jag behöver den här ensamheten, men när jag har varit själv lite för länge så börjar alla dessa tankar att spöka i huvudet igen.  Det kan handla om bara någon timme ensam så börjar det att spöka och jag vet verkligen inte hur jag ska skrämma bort dom. Det är en av många saker som jag vill få hjälp av från Psykiatrin eller Primärvården som dom nu ska skicka mig till.

Tyvärr så förstår jag mig verkligen inte på sjukvården just nu då jag har blivit lovad hjälp med mina problem samt att jag skulle få en utredning på bland annat ADHD. Men istället får jag reda på av en kurator som jag dessutom träffade för första gången, att jag skulle bli utskriven från Psykiatrin. Men att jag bara skulle vänta på ett sista besök hos en läkare som skulle berätta det. Det har nu gått 2 månader och jag har inte hört ett dugg.

Kuratorn fick jag tjata mig till för att få träffa efter att ha legat inne på psykakuten i Gävle efter ett.. självskadebeteende skulle man kunna säga. Läkaren som sydde ihop mig tyckte mer det liknade ett självmordsförsök, men så var inte tanken. Tanken var helt svart och jag har väldigt svaga minnen av vad som hände den dagen. Men ett rent självmordsförsök var det verkligen inte. Men den paniken och ångesten som uppstod då var det värsta jag någonsin varit med om. Så jag får bara sitta här och vänta på ett samtal eller ett brev för att bli utskriven och börja om på ruta ett hos Primärvården istället.

Som ni nu säkert förstår så har jag en hel del tankar i huvudet som inte bara handlar om bussresan imorgon utan mycket mer som spökar och ökar min ångest.

Jag söker verkligen inte ett medlidandet med detta inlägg eller alla mina andra inlägg, utan jag vill bara vara öppen för er och kunna bearbeta mina tankar i text istället, samt få er där ute som sitter i samma bubbla som mig att kunna öppna upp er för era familjer eller vänner. För när jag berättar om mitt inre för er så blottar jag hela mitt liv och det skäms jag inte ett dugg för! Jag står för att jag mår dåligt och det har hjälpt mig mycket trots att det behövs mer.

André Dahlgren (2)

Espresso Shot (2)