Min depression

Annons

Att bryta en fasad

Det går verkligen inte med ord att beskriva den fantastiska respons som jag har fått under gårdagen i och med reportaget i Gefle Dagblad. Jag är evigt tacksam till er som kommit med tips och idéer kring allt från nackskadan till depressionen.

Känner att det är så viktigt att vi pratar om våra problem istället för att hålla allt inom oss. För samhället har verkligen blivit allt för ”perfekt”. Alla ska bygga upp en karriär och visa utåt att man är ostoppbar. Men i själva verket  håller vi så mycket inom oss som knappt ens närmaste vet ett dugg om. Jag tror att vi bygger upp denna fasad för att vi vill verka så framgångsrika och genom det få status. Men till vilken nytta? Varför ska man vara framgångsrik och ha en gör status? Vad får man ut av det förutom en bra lön? Jag mår hellre bra inom mig än att ha ett högt betalt arbete som jag inte känner glädje till och får mig att må dåligt. Självklart måste pengarna komma in varje månad för att vi ska överleva, men till vilket pris? Ibland måste vi stanna upp i vardagen och engagera oss i oss själva, speciellt om vi mår dåligt inom oss. Pressen i detta samhälle är på tok för hög och mycket tack vara sociala medier skulle jag påstå. Allt som är en framgång visas och hyllas men för att nå ut till den stora mängd människor som mår dåligt finns inte mycket.

Ryck upp dig har man fått höra och att det bara är att skaffa sig ett jobb så ordnar det sig, men i många fall är det mer än så som påverkar ens mående. För att hitta sig själv i ett samhälle där allt handlar om perfektion är inte lätt. Det krävs mycket terapi och tid för att kunna bearbeta och hitta tillbaka till sig själv. Speciellt stöd från ens närmaste vänner och familj.

Så min uppmaning till er som byggt upp en fasad för att till exempel sociala medier säger att det är framgångsfaktorn, är att stanna upp och vara ärlig mot dig själv. Är det verkligen viktigt vad andra tycker om dig? Är det inte viktigare att just du är nöjd med dig själv och speciellt ärlig mot dig själv? För i slutändan så kommer endast dina riktigt vänner finns där när fasaden till slut slits sönder. Då kanske inte den där fasaden var värt ett dugg utan bara en påfrestning för ditt mående. Var öppen för dina vänner och närstående för dom kommer förstå och vilja hjälpa. Oavsett vilket problem du har inom dig så är det oerhört viktigt att prata om det istället för att hålla allt inom dig. För det kommer inte lösa ett dugg. Som jag har skrivit i tidigare inlägg så vill jag hjälpa och stötta andra och jag finns inte längre bort än ett mejl.

Sköt om er och ha nu en underbar lördag!

Espresso Shot (2)

Annons

En smärta som aldrig försvinner

En tisdag värd att glömmas..

Vaknade med en så enorm nacksmärta att jag knappt kunde ta mig upp ur sängen i morse, men som tur var så hade jag Ella vid min sida som stöttade mig. Hon var så förstående och hjälpte mig med alla rutiner som man nu har innan förskolan ska börja utan det minsta gnäll. Vet egentligen inte vad jag skulle göra utan henne, skulle jag ens ha suttit här i soffan nu eller legat begravd? För den styrkan och livsglädjen hon ger mig är så enorm. Men när jag väl kommit hem efter att ha lämnat henne så blev allt bara värre. Yrseln och smärtan har hållit i sig hela dagen utan att ha släppt det minsta trots värme från vetekudden, aloe vera heat, varma duschar och värktabletter.. Inget har hjälpt och jag har gått runt som en zombie här hemma. Trots allt detta så måste man ändå ta sitt ansvar som pappa och göra allt som måste när man har sin dotter hemma. Så när väl Ella kom hem igen efter förskolan så myste vi en stund i soffan framför serien Shimmer and Shine innan Ella tyckte det var dags för lite höstpyssel.

DSC_0071

Efter såväl middag och pyssel så var Ella så trött så vi beslutade oss för en lugn hemmakväll med lite mer film och spel innan det var dags för sängen. Så nu sitter jag här i soffan med en vetekudde runt nacken och hoppas på att högre makter kan ta bort smärtan.

Förutom en dag av smärta så har jag haft kontakt med min läkare som sjukskrev mig 100% fram till den 17/9. Efter det kommer jag vara deltidssjukskriven på 50% och börja en aktivitet genom arbetsförmedlingen. Aktiviteten kommer gå ut på att jag två gånger i veckan träffar en grupp människor och pratar om jobb.. kul va? Speciellt när man har social fobi och egentligen hade önskat sig en praktikplats på ett lite mindre ställe. Resten av dagarna kommer jag ha möten med arbetscoacher vilket kommer vara bra men gruppträffar.. nej tack.

Espresso Shot (2)

Annons

En påhittig liten figur

Med en lätt panikångest i kroppen tog jag mig till arbetsförmedlingen för dagens möte. Mötet kom att handla om min planering men flöt snabbt över till en del andra frågor som jag haft i tankarna de senaste dagarna. Då jag på något vis har blivit helt utesluten från min sjukskriven och inkastad i arbetsförmedlingens händer så behövdes mina frågetecken redas ut. Mitt krav från början var som ni vet 75% sjukskriven och 25 % till en aktivitet. Men på något vis har det blivit riktigt fel. Så i dagsläget står jag helt utan ersättning inför kommande månad. Så efter att vi hade planerat in en aktivitet som ska starta den 18:e denna månad så var det i panik som jag ringde för att få tag i en telefontid med min läkare för att reda ut detta problem. Dock fanns det ingen tid idag, så jag får med lite smått oro vänta tills imorgon eftermiddag för att få lite mer klarhet. Det är ju inte bara ett utlåtande från läkaren som behövs, försäkringskassan måste godkänna det också. Men som jag lärt mig är det ingenting som jag kan påverka just nu och måste då fortsätta tänka positivt.

Om ett litet tag efter min kopp kaffe så ska jag bege mig mot Ella´s förskola för att hämta hem min prinsessa. Då jag har lovat henne att det är hon som bestämmer idag så har jag inte planerat in ett dugg under eftermiddagen. Vi brukar ha så någon dag i veckan där det är hon får bestämma vad vi ska göra och äta till middag. Så dessa dagar kan bli väldigt spännande då hon är en påhittig liten figur som gärna hittar på en massa tokigheter.

image1

Hoppas i alla fall att ni får en toppendag trots det tråkiga höstvädret som har dragit in över vårt avlånga land, ge oss nu istället lite sol och de färgglada löven som förgyller höstens dysterhet.

Espresso Shot (2)

Annons

Resan har bara börjat

Äntligen var dagen med stort D här och jag har nu börjat min resa mot ett arbete igen. Men dagen började inte hos arbetsförmedlingen utan hos en nygammal vän som jag nu har börjat träffa igen tack vare min förra granne som nu jobbar som vårdare åt honom. Allt började någon gång mellan 2005-2007 då vi träffades under en dubbeldejt eller vad man ska kalla det? Jag var tillsammans med en tjej som hade en kompis som hade med sig sin pojkvän så att säga. Vi klickade direkt och började umgås mycket, men sen hände nått? Vet inte riktigt vad det kan ha varit men vi gled ifrån varandra och har inte hört av varandra sedan dess. Under den tiden har det hänt mycket i våra liv, en del bra saker och en del väldigt tragiska. Det var nämligen en cykelfärd nerför en backe som ställde till det en del för honom när framhjulet krånglade och i nästa ögonblick var nacken bruten. Men det gör mig ändå så glad att han inte har slutat leva på grund av att sitta i rullstol då han är exakt samma människa som förut. Så för några dagar sedan kom min gamla granne Amanda och han till mig på en kaffe och det klickade direkt. Precis som för ett x antal år sedan.

IMG_1234

Så efter en kaffe med honom idag tillsammans med Lovisa och Amanda så var det dags för mig att bege mig neråt till stan för det efterlängtade mötet tillsammans med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Mötet gick riktigt bra till stora delar. Har dock en del frågetecken kvar som angår det ekonomiska, men det ska förhoppningsvis redas ut under morgondagen. Man kan liksom inte alltid få alla frågor besvarade på en gång när det gäller myndigheter. Men tanken nu är att vi ska ha ett nytt möte nästa måndag och då göra en planering för hur vi ska lägga upp min kommande aktivitet. Det enda som bestämdes idag var att jag ska ta kontakt med arbetsgivare som kan tänka sig att ta emot mig för arbetsträning. Har en stor fundering kring att prata med en fotobutik här i stan, känns som det skulle vara en rolig arbetsplats att börja min arbetsträning på då jag har mitt stora intresse för foto och behöver träna på min sociala förbi.

Så resan fortsätter nu och den är inte över för ens jag nått mitt mål, längst där uppe på toppen!

I want you back

Espresso Shot (2)

Annons

En hemlighet

Då var det redan snart slut på denna torsdag och veckorna bara rinner iväg i vanlig ordning. Denna vecka har jag fått två riktigt intressanta samtal där ett kommer leda till ett möte nästa vecka angående min framtida anställning och det andra som fortfarande är osäkert och hemligt tillsvidare. Men om vi ska ta och prata om det som jag kan berätta så ska jag på tisdag nästa vecka träffa försäkringskassan samt arbetsförmedlingen för att sätta igång min 25% anställning som jag nu väntat på i över en månad. Det känns verkligen riktigt bra, känner mig inte ens nervös till att starta igång allt utan har bara en massa förhoppningar. Dock gäller det att hamna på ett ställe där både chefen och de anställda förstår min situation, men det ska nog inte vara några problem. Haha, när var jag egentligen såhär positivt inställd på saker egentligen? Kommer knappt ihåg när det kan ha varit. Så nu ser hösten riktigt lovande ut och jag kan med glädje börja fokusera på att få tillbaka en fungerande vardag.

Annars har veckan varit väldigt bra. Ella har sin sista lediga vecka innan hon på måndag börjar förskolan igen, så vi har tagit till vara på ledigheten med massa mys och lek. Så nu får vi bara se vad helgen har att erbjuda innan nästa vecka tar vid. Måste också bara ta och gratulera Östersunds FK som idag vände och slog ut det grekiska storlaget PAOK efter 2-0 på hemmaplan. Så nu väntar ett riktigt miljonregn över klubben som nu har tagit sig till Europa League. Det är bara att bocka och buga!

Ha nu en underbar kväll!

Espresso Shot (2)