Så var äntligen dagen D avklarad efter att ha väntat i månader på en magnetröntgen av min nacke. Egentligen har jag väntat i flera år men inte alls fått något konkret svar utav läkarna för ens dom hittade min ömma knöl i bakhuvudet.
Denna vecka har tyvärr varit ett rent H***VETE med värken och ny-gamla symptom har dykt upp i vardagen. Bland annat så har mina skakningar i armarna blivit värre samt ett obehagligt tryck i bröstet som kommer i samband med att skakningarna börjar. Jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån och har börjat undersöka saken med att läsa igenom de olika symptomen från medicinerna som jag äter, men helt utan resultat. Jag känner mig nästan alltid varm i kroppen, förutom i händerna som för det mesta är väldigt kalla. Har självklart googlat mina symtom som man inte alls ska göra då man för det mesta får upp någon livshotande sjukdom och blir nojig. För min del blev det Parkinson, men då Parkinson drabbar mest äldre människor och ca. 2000 människor per år i Sverige, så är det en väldigt liten chans att jag skulle lyckas fått de.
Om jag nu får gissa mig fram till det jag har så är det nog en brosk-knöl i bakhuvudet samt en nervskada som gör att jag får skakningar. Men nu har jag bara en barn och fritidsutbildning och inte en läkarutbildning, så det är ju bara gissningar. Men vi har i och för sig lekt väldigt mycket doktor på förskolorna, så några timmars ”utbildning” har jag nog, haha.
Nu är det bara att vänta på beskedet från röntgenplåtarna och sen samtala med läkarna om hur vi ska gå vidare med både min nackskada samt min psykiska ohälsa. En positiv sak är i alla fall att jag från och med måndag den 13:e Mars kommer att börja min kontakt med vuxenpsykiatrin samt få en psykoterapiutredning.
Så det är bara att fortsätta knapra smärtstillande mediciner så länge och försöka tänka positivt och göra det bästa utav situationen.
