Nu börjar allvaret igen och med allvaret krävs full fokus, motivation och 120 % vilja. Fokusen och motivationen har verkligen inte funnits i mig de senaste månaderna, utan dom har präglats med ovisshet och rädsla för mig själv och vart mitt liv ska ta vägen. Men under den senaste veckan så har det hänt något och det hela började med ett intervall pass och en resa från Sandviken.
Under förra måndagen så lämnade jag Sandviken för något som jag kommer kalla ett familjesjäl. Under den veckan så hände det något med mig, jag fick upp en lust inom mig som jag inte haft på över 1 år och med det så började jag springa. Jag sprang och sprang tills jag hade spyan i halsen men körde vidare då jag inte hade en enda smärta i nacken, jag hade nämligen testat en ny blandning av mediciner innan passet som verkade funka.
Förut har jag inte klarat av att springa över huvud taget utan att det känts som hjärnan ska sprängas och ramla av för att sedan ligga i smärtor i dagar. Men kan vändningen ha kommit nu? Kan det vara så lätt att man bara måste komma över det där stora berget för att det sen ska bara vända? Jag tror jag är lite smått förvirrad i dagsläget över vad som händer då jag har sprungit nästan varje dag sen dess. Igår sprang jag 7 km, när hände det senast? Jag kan inte ens minnas.. Inte för att jag har väldigt dåligt minne på grund av mina nackskador utan att det var så otroligt många år sedan det hände.
Så nu står jag där, högst uppe på bergen med fanan i handen och blickar ut över mitt liv. Livet som jag har bakom mig, det som jag befinner mig i just nu och det som jag har framför mig. Men jag kommer vara försiktig med mycket, för jag vet att jag inte är frisk än, det känner jag i kroppen och märker i olika situationer. Men jag får inte glömma att det är första gången på väldigt länge som jag kan känna stolthet och vara riktigt glad över något 🙂
Så nu får vi hoppas på ett bra första ispass idag samt en bra bandysäsong trots att jag ligger efter med både styrkan och konditionen. Men med min vilja som jag vet finns inom mig någonstans så kommer jag att komma tillbaka mycket starkare än någonsin, det krävs bara tålamod och stöttning från mina vänner och min familj.
