Dagens samtal med psykologen blev ett av de jobbigaste på väldigt länge. Samtalet handlade inte om min barndom där jag blev mobbad, det handlade heller inte om hur jag mår just nu utan det handlade om mitt beteende, mina tankar, känslor och mina fysiologiska faktorer.Under samtalet så gick vi in i mina tankar under en pågående ångest / panikångest attack, som till exempel ångesten som uppstår när jag har bestämt mig för att gymma ensam. Tankarna som slår till mig med detsamma då är:
* Kommer kortet och fingeravtrycket krångla så jag får stå i glas slussen helt själv som en apa i en bur som folk kollar på?
* Är det mycket folk där? För om det är det så vänder jag och går där ifrån direkt.
Det är dom vanligaste tankarna som direkt dyker upp i mitt huvud när jag bestämt mig för att till exempel gymma. Mitt beteende blir att jag ofta ställer in, rättare sagt alltid ställer in.. Om jag inte har en vän med mig vid min sida vill säga, då känns inte tankarna lika starka längre. Känslorna som uppstår när dessa tankar ta vid är:
* Svårt att andas och en ändrad andning
* Ont i magen samt ett stopp i halsen
* Huvudvärk och illamående
* Tillbakadragen kroppshållning
* Flykt!
Dessa känslor som tar vid under ångesten fick jag under samtalet utav att prata om det. Psykologen märkte av det direkt, men som vi har pratat om så många gånger tidigare så ska man klara sig genom panikångesten utan att fly. Så det fick bli 1 timmes ren panikångest attack. Kanske var det väldigt nyttigt att ha klarat av det trots att jag är helt slut just nu, men vi får hoppas att jag kan ändra mitt beteende snart, det är ju liksom inte en liten sak för mig att ändra precis. Mina fysiologiska faktorer visar sig genom att fly från det jobbiga, jag ställer in saker som jag själv nyss bestämt att jag ska göra på grund av mina tankar. Men tack vare samtalet idag så har jag fått en annan syn på mina problem som jag ska försöka jobba vidare med. Jag ska nämligen försöka att gymma själv någon dag inom 3 veckor utan att tänka negativa tankar. Som sagt så är det ett stort steg för mig men kanske vardagsrutin för dig? Jag ska utsätta mig för det som känns jobbigt för att komma vinnande ur striden som just nu är ett krig mot mina tankar!
