Månadsarkiv: oktober 2015

Annons

Depression Scale

Då sitter man här ensam i lägenheten efter att ha lämnat Ella på förskolan. Har redan börjat tagit tag i att städa lägenheten men det går trögare än normalt, har lusten att det ska bli fint men inte den riktigt orken att göra allt på en gång, så det får bli i små etapper.

Under mitt första besök hos psykologen så fick jag en hemläxa där jag ska bestämma vad som känns mest jobbigt i mitt samt ett frågeformulär som jag skulle svara på. Så vad är det då som känns mest jobbigt just nu? Jo, jag tror att det är en blandning mellan min hjärntrötthet och alla dessa idiotiska kommentarer som jag får av nära vänner.. Att säga till en person med en depression att han eller hon ska rycka upp sig och göra saker som ”normala” människor gör är som att be en rullstolsbunden person att ställa sig upp och gå. Det funkar inte så.. tyvärr är det så att man måste ha varit där för att förstå hur det känns. Sen att man ska behöva sitta och förklara/försvara sig varför man inte hör av sig eller svarar är oerhört irriterande och försvårar bara min process till att må bättre.

Sen var det då det där formuläret som jag skulle svara på och eftersom jag inte har ett skit att dölja så delar jag gärna med mig av det till er.

IMG_0508

Nu är det dags för mig att slå på dagens andra tvätt med mitt nya sköljmedel som garanterat är min nya kärlek!

IMG_0502

Espresso Shot (2)

Annons

Höstmys hos Ella´s farfar

Planerna som jag och Ella hade inför helgen blev lite annorlunda som vi hade tänkt det. Var planerat att vi skulle åkt till Ella´s farfar redan igår men då jag fick besked under torsdagens träning att det var bortamatch mot Rättvik så var det bara att planera om. Matchen slutade förövrigt med förlust 7-1 trots att vi gör en riktigt bra insats på planen.

Så idag beslutade vi oss att åka till hennes farfar istället och vilken dag det blev, strålande sol och en höstkyla som var helt lagom! Tänkte inte skriva allt för mycket om vad vi har gjort för då kommer ni inte göra annat än att läsa, haha! Så ni får helt enkelt kika igenom bilderna! Men vi har bland annat plockat massa svamp, bytt bildäck, lekt med änderna/hönsen, ätit upp farfars tomater och träffat lite släktingar! En helt perfekt dag helt enkelt!

DSC_0384 DSC_0405 DSC_0424 DSC_0436 DSC_0473

DSC_0323

1111 11111 111111 1111111

Espresso Shot (2)

Annons

Välkommen till Psykosociala teamet!

Då var det liksom dagen D idag. Det blev ca. 4 månaders väntetid för att få en tid hos psykosociala teamet och då hade jag även turen att gå före i väntekön. Som vanligt när jag ska göra nya saker så får jag otroligt ont i magen dagen innan och går och oroar mig som bara den inför dessa saker, det kan vara en sån liten sak som att åka buss till Gävle. Jag måste ha full koll på vilken tid som jag ska kliva upp, äta samt gå till platsen jag ska till för att inte komma försent. Men det är inte bara det som får mig att må dåligt utan av rädslan att träffa människor, gillar inte människor som jag inte kommer ha något med att göra. Som till exempel folk på en buss.. Får ångest av att inte veta hur mycket folk det är på bussen som jag ska kliva på. Men med lite samtal så kanske vi kan komma fram till varför jag funkar såhär, eller så är det bara så att jag hatar er, haha!

IMG_9916

Samtalet med min beteendevetare, socionom.. ja etc.. gick väldigt bra och vi pratade om en stor del utav mitt liv. Lite om hur jag ser på saker och ting samt hur jag fungerar i olika situationer. Fick en hemläxa där jag ska fundera på vad det är jag vill börja prata om i mitt liv samt ett papper (Hospital Anxiety and Depression Scale ) som jag ska fylla i tills nästa besök på onsdag nästa vecka.

Nu är det dags för mig att packa väskan och bege mig mot Skutskär för kvällens träning. Ha nu en underbar torsdagskväll alla :)

Espresso Shot (2)

Annons

Höstpromenad i skogen

Då jag hade sen träning igår kväll så ställde Ida upp och tog Ella under kvällen och natten. Men när väl morgonen kom så hämtade jag henne för att bege oss ut i det fantastiska höstvädret. Tyvärr var jag så dum så jag struntade i vantarna till mig själv och det straffades jag snabbt för då det endast var nollgradigt ute och frosten glänste på de färgade höstlöven. Man kan säga att en bandymålvakt inte har världens bästa blodcirkulation i sina händer då dom blivit sönderskjutna genom åren av små rosa bollar.

Väl i skogen så tog vi oss en kaffe och lekte med allt vad skogen hade att erbjuda. Man märker verkligen att hon älskar att vara i skogen och det gör mig så otroligt glad då jag vill att hon ska kunna leka med fantasin och inte inspireras av dessa designade/odesignade och oinspirerande lekparker som finns i dagsläget. Enligt mig är det bättre att Ella får leka i skogen och låta fantasin sätta gränserna. Tror man utvecklas mer i naturen än i betongen, fast vad vet jag? Jag är ingen forskare eller expert i det ämnet.

IMG_9873 IMG_9875 IMG_9877

IMG_9881 IMG_9883 IMG_9885

Espresso Shot (2)

Annons

En förklaring kring hur depressionen påverkat mig som person

Jag vet att många har ifrågasatt mitt beteende den senaste tiden och att jag gjort en del saker som vissa har reagerat starkt på. Så jag tänkte ta tillfället till akt och berätta för er ytterligare en gång om att jag lider av en depression… Jag är alltså inne på min tredje månads sjukskrivning och när man lider av en depression så påverkas man som människa. För er som aldrig varit med om en depression kan det här som jag skriver nu vara svårt att sätta sig in i, men jag ska försöka få er att förstå så mycket som möjligt. Jag kan nu endast skriva av egna erfarenheter och av det mina läkare sagt och förklarat för mig.

Så hur har jag nu förändrats som person de senaste året?

Jag skriver senaste året då min depression smugit sig fram under en längre tid, alla depressionen dyker inte bara upp helt plötsligt. Enligt mig själv så orkar jag inte med saker lika mycket nu som för 1 år sedan, jag har bland annat inte gjort ett enda gympass på över 4 månader. Förut kunde jag gå till gymmet varje dag som ni lite äldre läsare säkert vet. Jag ligger ofta ner i fosterställning och känner inte lust med saker eller livet. När jag umgås med vänner eller släkt och pratar med er så kan jag helt plötsligt försvinna in i min egna lilla värld, då min hjärna inte orkar ta in mer information. Det är inte det att jag inte är intresserad av att höra vad ni har att säga utan det är att jag inte klarar av att lyssna mer, jag får liksom som en stor stress inom mig som är helt tom. Det är ofta det som gör att jag inte kommer ihåg saker som ni säger att vi har bestämt eller liknande. Jag vet att det låter helt galet och många av er tror säkert att jag är ett psyko och kommer troligtvis ta avstånd från mig framöver, ifall det skulle hända så är det helt lugnt för mig.. jag behöver inte 1000 vänner, det enda jag behöver är riktiga vänner som finns där och stöttar i alla lägen, trots att jag beter mig sjukt konstigt just nu. Det är inte så att jag har valt att bli såhär eller att jag vill vara såhär. Jag vill kunna jobba, plugga och umgås med vänner dagligen, men just nu går det verkligen inte. Jag känner varken mening eller ork till det just nu.

Så hur har jag mer förändras?

Jo, jag svarat knappt när folk skriver eller ringer mig. Jag orkar helt ärligt inte prata, jag känner sån ångest över att svara  så fort telefonen ringer så jag får riktigt ont i magen. Det är inte det att jag inte vill prata med just dig som skriver eller ringer, utan det är det att jag inte klarar av det. Jag vill, men kan inte..

Det här betyder inte att jag alltid kommer vara så här, utan det betyder att det är så jag är just nu och kan du inte acceptera det så är du välkommen att lämna mitt liv. Jag kommer bli bättre men det är inget som sker över en dag eller en helg utan det är en lång process som kräver tålamod.

Men det finns ändå små stunder och personen som kan få mig på andra tankar där jag på något vis känner mig levande igen. En stor sak där jag kan släppa allt annat runt omkring mig är bandyn. Där mår jag bra och kan ha full fokus med det jag gör.

Tack för mig!

IMG_7851

Espresso Shot (2)