Innan någon påstår att ”mitt barn ääälskar burkmat och jag sparar faktiskt tid på det viset” måste vi alla enas om faktum att det inte är nyttigt för barn. De som vill vara besserwissers och som vanligt försöka vrida och vända på det hela bör inte känna sig angripna – det är trots allt inte det som är grundtanken. Grundtanken i just det här inlägget är att jag (och säkert många andra som håller med mig) vill ta tillfället i akt och förklara lite kring burkmaten. Men innan jag gör det kan jag lite snabbt ta mina två barn till exempel. Jag har vägrat burkmat till de bägge och istället lagat riktigt god mat till de bägge. Dagligen. Bebisen Alexis fick nyligen – som ett test – pröva burkmat från Nestlé. Jag ville så gärna se hur han reagerar på den där dyra menyn som Nestlé säljer i en två-förpackning. Stackars barnet orkade inte ens svälja första biten. Han hatade det! Och detsamma gällde Nicolas när han var bebis. Vid två-tre tillfällen, efter att vi kommit hem från sjukhus när han var riktigt illa ute och jag bara ville sitta bredvid honom istället för att laga mat, köpte jag burkmaten. För att underlätta min vardag i två-tre dagar. Men nej, det gick inte. Naturligtvis ville barnet äta god mat, mat som doftar gott och som inte massproducerats.
Har ni prövat burkmaten? Kom inte och säg att det finns goda menyer. Varenda meny som säljs lagar ni tio gånger bättre därhemma. Varken ni eller jag är Jamie Oliver men när det gäller att laga god mat till sitt barn tror jag att var och en av oss kan höja sig en nivå – och servera något riktigt smaskigt. Burkmaten då? Doftar den gott? Inte särskilt. Hur står det egentligen till med energivärdet i dessa burkar? Jag förklarar…
Semper´s Skärgårdsgryta med lax låter ju hur gott som helst. Men faktum är att den innehållerbara 58 kcal/100 gram vilket inte ger mer än 15 procent av ett spädbarns dagliga behov av kalorier (enligt Testfakta.se) Och det är ju tråkigt. På så vis räcker alltså inte en, två burkar mat utan du behöver slå till med minst sex stycken varierade burkar för att täcka det dagliga behovet hos din bebis. Och det är väl ingen som köper sex burkar per dag?
HIPP´s Pasta Bolognese är ett stort skämt. Där får de (enligt Testfakta.se) inte använda ordet ”kött” i presentationen av vad som är innehållet i pastan. Som vi alla vet innehåller ju bolognese kött, men i det här fallet är det så minimalt med kött att företaget som sagt inte får ”glänsa” med faktum att det är en rätt med kött i. Stor kritik åt HIPP!, vars produkter jag aldrig skulle köpa.
Nestlés kalkongryta med ris är ett annat stort skämt för naiva, som må låta ”gott” och dofta relativt ok men den maten kan du ta och slänga i papperskorgen innan du ger det till ditt barn. Varför? Den har ett väldigt, väldigt lågt energi- och näringsinnehåll.
Ett annat problem med burkmaten, oavsett tillverkare, är det dåliga järnvärdet. Vi är väl medvetna om att det finns väldigt många små barn som lider av järnbrist? Burkmaten hjälper inte där riktigt. Att titt som tätt ge barnen en macka leverpastej istället för burkmat kan hjälpa till på vägen – leverpastej innehåller bra med järn. Kombinera det dagliga intaget med välling och gröt (till frukost och kvällsmat, båda är ju lätt- och snabblagade), ge en klämmis om du vill (men det bästa är att snabbt mixa två-tre olika frukter själv, tar inte heller särskilt lång tid) och servera sedan ditt barn det som du serverar dig själv, antingen i finskuret och hackat eller i mixat. Så sett tycker jag inte att det finns någon som helst grund till att tjafsa om att man inte hinner laga till bebisen/lillbarnet hela tiden. Du hinner! Hinner jag, hinner du. Hinner alla.
Kommentera (2)
För ett tag sen läste jag en artikel om hur man ska få barnen att äta nyttigare. En av idéerna som skribenten hade var att alltid låta nyttiga saker ligga på bordet. Även barn gillar att ”snacksa” till och från och när de ser vad som finns på köksbordet tar de gärna en bit eller två av det. Om det t.ex. står massa frukter och kanske en och annan grissini (istället för chips, ostbågar och dylikt) så tar de sig ofta upp och tar en tugga av det som redan finns. Då frågar de sällan om någonting annat utan tar det som finns helt enkelt. Precis som vi vuxna när vi t.ex. är hemma hos någon på besök. Om den här personer serverat småsaker på bordet som förrätt eller snacks, frågar vi sällan aldrig efter något annat istället. Bara lite psykologiskt tänkande för barn också, i det här fallet ”tänker” vi tydligen lika, vi äldre och våra minstingar.
Hemma hos mig serverar jag alltid något nyttigt på bordet, så att Nicolas kan ta för sig när han vill. Och han gör det. Om jag konkret frågar honom om han önskar en banan eller vindruva, säger han nästan alltid nej. Men om det ligger på bordet och han leker och målar där, tar han alltid några tuggor av det goda som finns. På så sätt får jag i honom frukter dagligen.
… och när han inte är hemma, som nu, så smyger sig även några Tartufos till mamma på bordet. Och en kopp kaffe till. En fulländad njutning med vindruvor och de italienska sötsakerna som passar så oerhört gott till just kaffe. Har ni prövat?
Kommentera
Todiloo,
Idag kickstartar jag dagen med denna chiapudding som förbereddes igår och avnjuts idag med extra strödda chiafrön samt torkade frukt och bär och lite äpple därtill. Som en fantastiskt smarrig och framförallt nyttig kompott som till och med min lilla treåring tycker om. Det perfekta med chiapudding är att du gör det kvällen innan och det ”jäser” under natten, får sig en ny konsistens när du sedan ska avnjuta det på morgonen och smaken i sig är verkligen topp! Sen kan du själv välja och vraka vad du ska toppa med. Chiapudding var ju så ”in” förra sommaren men hos mig fortsätter trenden så länge jag inte tröttnar.
Vad hittar ni på idag? Jag har sjuhundra ärenden och är tacksam över faktum att mina barn tar sig en utflykt utan mig under dagen. Jag ska hämta de igen vid 17-tiden men fram tills dess se till att verkligen ordna ihop allt (både jobbmässigt och så städning här hemma, plus ett möte) innan vi ses igen. Det är så himla svårt att kombinera allt och jag spenderar 24 timmar om dygnet med mina barn så dagar som denna måste jag utnyttja för att överhuvudtaget få någonting gjort. De är hos svärisarna och har det bra uppe i bergen – frisk luft och herrans massa aktivieteter!
Kommentera
Todiloo,
Sugen på något gott och mättande som dessutom är nyttigt? Min hemgjorda granola är riktigt god och kan avnjutas både som (del av) frukost eller till kvällsmål. Jag gjorde den väldigt ofta under tiden jag var gravid med Alexis och har nu börjat få cravings igen – förmodligen för att vi har det så varmt nu och kroppen vill äta sundare. Har ni också den känslan, att man äter nyttigare under sommarmånaderna?
Här är receptet på min goda granola, som jag sedan blandar med havremjölk, lägger i lite kokoschips, chokladdoppade pumpakärnor och till slut en sked jordnötssmör (som jag fullkomligt älskar).
Ingredienser:
5 fikon
ca två muggar havregryn
tre matskedar kokosolja, kallpressad
två matskedar honung eller agavesirap
en handfull mandlar
en handfull gojibär- två handfulla pekannötter
Jag valde alla bio-produkter, även fikon. Tog fem stycken ur påsen och skar dem i tre delar per fikon. Jag hackade handfull mandlar i två delar per mandel, gojibär tog jag i hela och pekannötter bröt jag slarvigt i två-tre bitar per nöt. Jag blandade allt i en skål tillsammans med havre, lade i tre skedar kokosnötolja och började att mixa med bara händer. Även om du kan använda diverse hjälpredor, är mitt förslag att knåda ihop dina ingredienser med dina händer; det ger mer kontroll och behöver inte mycket längre tid. På en-två minuter har du fått som en liten klump av alla ingredienser. Jag tog sedan även i lite honung den här gången, men du kan som sagt ta agavesirup istället. Det är vilket som.
När du är klar med knådandet (mest så att alla ingredienser går in i varann så att säga, och att både honungen och kokosoljan räcker till och finns överallt i mixen) tar du bakplåtpapper (ta gärna två stycken), sprid över granolan, och grädda sedan i ugnen i 200 grader. Jag lät det vara i ugnen i cirka 20 minuter. Du märker själv – när havre fått en fin gyllene färg och doften blivit rätt stark, är det dags att ta ut dem. Men kontrollera gärna ofta, då det tar väldigt kort tid mellan att havre fått fin färg – och blivit bränt.
När granolan är färdig tar du ut den ur ugnen och låter svalna lite. Sedan är det bara att strö över i en müsliskål. De håller sig perfekta i flera veckor; jag brukar låta mina vara i två veckor innan jag slänger dem (om det mot förmodan finns något kvar)
Kommentera
Todiloo,
Här kommer recept på familjens favoritkaka, nämligen toscakaka i min regi. Den här är, tillsammans med min kanelbulletårta, en favorit här hemma. Jag försöker att inte baka den alltför ofta då den både innehåller rätt mycket socker o-c-h ger galna cravings så man inte kan sluta äta den, men den passar perfekt när det är något litet att fira eller om man planerar en brunch hemma och vill bjuda på något gott till fikat.
Ingredienser:
2 ägg
1 ½ dl strösocker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
100 g smör, smält
½ dl mjölk
2 dl vetemjöl
Toscasmet:
75 g smör
1 dl strösocker
2 msk vetemjöl
1 ½ msk mjölk
100 g mandelspån
Börja med att sätta ugnen på 180 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt bakpulver, vaniljpulver, smör, mjölk samt vetemjöl och fortsätt vispa/blanda. Jag brukar köra med elmaskin för att få den bästa möjliga konstistensen innan det ska in i ugnen.
Smörj och bröa en form med löstagbar kant, häll i smeten och grädda i mitten. Jag fick receptet vidarebefordrat av en kompis för ett tag sedan och i hennes recept stod det att gräddningen ska ske i 20 minuter men det är lite olika med olika ugnar – jag körde stickprov och behövde grädda i ytterligare fem-sex minuter.
Börja med toscasmeten: smält smör i kastrull, tillsätt socker, mjöl, mjölk och mandelspån. Rör ihop och låt sedan sjuda på svag värme i 10 minuter (glöm inte att titt som tätt röra om)
Ta ut kakan och bred smeten över, finfördela toscan. Lägg tillbaka in i ugnen och låt grädda i ytterligare 15-20 minuter (beroende på ugn) Du märker att kakan är helt färdiggräddad när mandeln/toscan får en fin gyllenbrun, något rostad, färg.
Kommentera