Det här med amning och förblir en klassisk fråga som alltid lyckas väcka känslor. Hos mig var det alltid givet att amma. Både mitt första och andra barn försökte jag amma så länge det bara gick – den första rundan tog tyvärr ett abrupt slut efter några månader då jag var helt tom på mjölk. Andra rundan, denna gång med Alexis (nu tio månader) fungerade bättre och jag ammade honom tills han var sju månader gammal. Det är den bästa tiden jag kan minnas – att ha den här lilla krabaten på mig och mata honom med det bästa och det enda som vi har förmågan att producera, något så hälsosamt, något som ger en fin grogrund i livet. Jag vill passa på att skippa diskussioner som ”jag kunde inte amma så det blev ersättning”, eller ”jag vill absolut inte amma” – det är upp till var och en och jag blandar mig inte gärna i. Men faktum är att amningen utsöndrar lyckokänsla och ger väbefinnande, även under de sömnlösa nätterna. Det finns nog inte en enda mamma som i ett tidigt stadium klagar på att sömnen inte är där för ”bebisen vill ammas hela natten”. Och jag känner mig betydligt tröttare nu, när jag kliver upp en gång per natt för att ge flaska, än under alla de ändlösa nätterna under vilka jag ammat, ammat och återigen ammat. Det var det vackraste jag fick uppleva. Och jag vill så gärna uppleva det igen.
Amning är inte bara bra för barnet – det ger mamman positiva krafter och en känsla av behag. Både Prolaktin (mjölkproducerande hormonet) och Oxytocin (utdrivningshormonet) påverkar kvinnan positivt, även om det även kan göra oss matta och ge oss något försämrat immunförsvar under de första månaderna. Amning påverkar kroppen på så många sätt och det är inte sällan vi kvinnor beter oss som ett vilset virr-varr under tiden som vi ammar, men den kicken som det ger – och den lyckan som den skapar – går inte att ersätta med någonting. Alls.
KommenteraSå ofta som vi hinner försöker vi besöka den här lokala bondgården där man kan köpa med sig ekologiska och närproducerade varor hem. Varje helg under sommarmånaderna ordnar de även med en riklig brunch och det smakar ju så fantastiskt gott, allt. Vi älskar att bege oss dit, dels för den goda maten och de härliga, fräscha råvarorna som man kan köpa med sig, men också för att de har en bond-lekplats för de allra minsta. Sist men inte minst har de även en vingård i anslutningen till bondgården, men det vinet har jag ännu inte hunnit smaka på. Jag avnjuter hellre kaffe och färskpressat till en god brunch, vin och champagne har aldrig riktigt varit min grej till helgens smakfullaste måltid.
KommenteraOk, jag låter dessa bilder sammanfatta vår lördag. Tyvärr var vädret inte så bra och de vanligtvis så sköna bilderna från hög höjd och de schweiziska bergen är inte lika färgglada idag – men ni förstår vad vi har fått uppleva. En fantastiskt vacker picknick & grill på 1744 meters höjd. Vi hajkade oss hela vägen upp och jag är stolt som en tupp över Nicolas som klarade att gå den långa och branta sträckan själv. Utan hjälp från oss. Alexis hade vi i bärsele och han klagade inte heller, men att Nicolas klarade det så bra är verkligen riktigt coolt med tanke på att han bara är tre år gammal. Där går han verkligen i sin pappas fotspår. Jag är mer en pilates & yoga-person (även om jag utövar andra sporter lika gärna) och pappa den som orkar klättra sig uppför bergen. Inte så konstigt, med tanke på att han växte upp i det här området. Och det är sannerligen en bra grogrund för Nicolas också – och hans framtida sport- och motionsintresse.
Hursom, på höga höjder i de schweiziska bergen finns inte sällan ett område där man kan grilla. En grill-station, så att säga. Så vi tog med oss det vi ville slänga på grillen och njöt sedan av god och rökig mat, fantastisk vy och den där perfekta alpluften som jag älskar. Och som jag påstår gör oss friska och krya.
Kommentera