VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

AMNING UTSÖNDRAR LYCKOKÄNSLA OCH GER VÄLBEFINNANDE

andrea7_53aab4792a6b2207e06ebf6fDet här med amning och förblir en klassisk fråga som alltid lyckas väcka känslor. Hos mig var det alltid givet att amma. Både mitt första och andra barn försökte jag amma så länge det bara gick – den första rundan tog tyvärr ett abrupt slut efter några månader då jag var helt tom på mjölk. Andra rundan, denna gång med Alexis (nu tio månader) fungerade bättre och jag ammade honom tills han var sju månader gammal. Det är den bästa tiden jag kan minnas – att ha den här lilla krabaten på mig och mata honom med det bästa och det enda som vi har förmågan att producera, något så hälsosamt, något som ger en fin grogrund i livet. Jag vill passa på att skippa diskussioner som ”jag kunde inte amma så det blev ersättning”, eller ”jag vill absolut inte amma” – det är upp till var och en och jag blandar mig inte gärna i. Men faktum är att amningen utsöndrar lyckokänsla och ger väbefinnande, även under de sömnlösa nätterna. Det finns nog inte en enda mamma som i ett tidigt stadium klagar på att sömnen inte är där för ”bebisen vill ammas hela natten”. Och jag känner mig betydligt tröttare nu, när jag kliver upp en gång per natt för att ge flaska, än under alla de ändlösa nätterna under vilka jag ammat, ammat och återigen ammat. Det var det vackraste jag fick uppleva. Och jag vill så gärna uppleva det igen.

Amning är inte bara bra för barnet – det ger mamman positiva krafter och en känsla av behag. Både Prolaktin (mjölkproducerande hormonet) och Oxytocin (utdrivningshormonet) påverkar kvinnan positivt, även om det även kan göra oss matta och ge oss något försämrat immunförsvar under de första månaderna. Amning påverkar kroppen på så många sätt och det är inte sällan vi kvinnor beter oss som ett vilset virr-varr under tiden som vi ammar, men den kicken som det ger – och den lyckan som den skapar – går inte att ersätta med någonting. Alls.

Kommentera

Annons

FÖRÄLDRAR SOM BROMSAR SINA BARN I SPORT & MOTION

curl Jag hade gärna hört hur ni ser på den här saken. Kanske, förmodligen, förhoppningsvis håller ni med. Annat vore givetvis tråkigt.

Med de första riktiga sommardagarna, åtminstone här i Schweiz, tar vi fram kläder och prylar till alla sorts utomhusaktiviteter för stora och små. Jag vet inte hur många gånger jag tidigare påpekat att aktiv livsstil och motion hos de allra minsta ger grogrund till ett sportligt och hälsosamt leverne. Det är viktigt, viktigare, viktigast av allt att ge barnen inblick i vad sport har att erbjuda. De som påstår att ”ungen är för ung för att gå med i en förening, han är bara sex år gammal” har fel. Och jag avskyr att titt som tätt höra det.

Det stämmer inte. Allt annat stämmer – nämligen att det finns föreningar i överflöd och att de allra flesta tar emot unga kids. Jag talar om en ålder där den undre gränsen börjar vid tre års åldern. Jag själv började åka skridskor vid tre. Min son Nicolas började åka skidor när han inte var två år fyllda. Nästa skidsäsong blir hans tredje (!!) och han är då fortfarande inte ens fyra år gammal. Han älskar´t. Och jag tvekar på att det finns en enda treåring som i grund och botten inte gillar någon slags sport och motion. Det är, precis som vanligt, återigen föräldrarna som bromsar sina minsta genom att ”låta dem få tid på sig”. Tid för vadå, ursäkta? Tid för att utvecklas? Tid för att börja träffa nya kompisar i diverse föreningar? Det handlar inte riktigt om föräldrarnas ambitioner utan tyvärr oftast om bristen av densamma.

Det finns så många föreningar som tar emot små barn med öppna armar – just av den anledningen som jag försöker poängtera i detta inlägg. Att barn redan så pass tidigt ska utveckla sinne och förkärlek till sport och att de ska få umgås med likasinnade och oftast ungefär lika gamla barn. Det är en win-win-situation för både föräldrar och barn – de som upptäcker det tidigt och ”vågar” ta steget mot en förening eller klubb, vinner i det långa loppet. Resultatet blir oftast ett barn som redan tidigt lär sig både disciplin, att älska aktiv livsstil och respektera sina teammedlemmar och ledare. Jag vågar påstå att det är bara föräldrar själva som inte sällan bromsar sina barn från att utvecklas inom något så vackert och hälsosamt som sport. Och det är tråkigt. Så pass tråkigt att barnen går miste om en perfekt grund för att liv på rätt spår. Och vem vet, kanske ger den sporten och den föreningen mersmak redan vid ung ålder och kan senare utveckla och omvandla individens hobby till framtida yrke.

Kommentera

Annons

Eko-mat & brunch på lokala bondgården

Så ofta som vi hinner försöker vi besöka den här lokala bondgården där man kan köpa med sig ekologiska och närproducerade varor hem. Varje helg under sommarmånaderna ordnar de även med en riklig brunch och det smakar ju så fantastiskt gott, allt. Vi älskar att bege oss dit, dels för den goda maten och de härliga, fräscha råvarorna som man kan köpa med sig, men också för att de har en bond-lekplats för de allra minsta. Sist men inte minst har de även en vingård i anslutningen till bondgården, men det vinet har jag ännu inte hunnit smaka på. Jag avnjuter hellre kaffe och färskpressat till en god brunch, vin och champagne har aldrig riktigt varit min grej till helgens smakfullaste måltid.

imageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

Kommentera

Annons

BURKMAT ÄR TILL FÖR LATA FÖRÄLDRAR (OCH BARN HATAR DET)

dsc_1232_53a377959606ee1325548313Innan någon påstår att ”mitt barn ääälskar burkmat och jag sparar faktiskt tid på det viset” måste vi alla enas om faktum att det inte är nyttigt för barn. De som vill vara besserwissers och som vanligt försöka vrida och vända på det hela bör inte känna sig angripna – det är trots allt inte det som är grundtanken. Grundtanken i just det här inlägget är att jag (och säkert många andra som håller med mig) vill ta tillfället i akt och förklara lite kring burkmaten. Men innan jag gör det kan jag lite snabbt ta mina två barn till exempel. Jag har vägrat burkmat till de bägge och istället lagat riktigt god mat till de bägge. Dagligen. Bebisen Alexis fick nyligen – som ett test – pröva burkmat från Nestlé. Jag ville så gärna se hur han reagerar på den där dyra menyn som Nestlé säljer i en två-förpackning. Stackars barnet orkade inte ens svälja första biten. Han hatade det! Och detsamma gällde Nicolas när han var bebis. Vid två-tre tillfällen, efter att vi kommit hem från sjukhus när han var riktigt illa ute och jag bara ville sitta bredvid honom istället för att laga mat, köpte jag burkmaten. För att underlätta min vardag i två-tre dagar. Men nej, det gick inte. Naturligtvis ville barnet äta god mat, mat som doftar gott och som inte massproducerats.

Har ni prövat burkmaten? Kom inte och säg att det finns goda menyer. Varenda meny som säljs lagar ni tio gånger bättre därhemma. Varken ni eller jag är Jamie Oliver men när det gäller att laga god mat till sitt barn tror jag att var och en av oss kan höja sig en nivå – och servera något riktigt smaskigt. Burkmaten då? Doftar den gott? Inte särskilt. Hur står det egentligen till med energivärdet i dessa burkar? Jag förklarar…

Semper´s Skärgårdsgryta med lax låter ju hur gott som helst. Men faktum är att den innehållerbara 58 kcal/100 gram vilket inte ger mer än 15 procent av ett spädbarns dagliga behov av kalorier (enligt Testfakta.se) Och det är ju tråkigt. På så vis räcker alltså inte en, två burkar mat utan du behöver slå till med minst sex stycken varierade burkar för att täcka det dagliga behovet hos din bebis. Och det är väl ingen som köper sex burkar per dag?

HIPP´s Pasta Bolognese är ett stort skämt. Där får de (enligt Testfakta.se) inte använda ordet ”kött” i presentationen av vad som är innehållet i pastan. Som vi alla vet innehåller ju bolognese kött, men i det här fallet är det så minimalt med kött att företaget som sagt inte får ”glänsa” med faktum att det är en rätt med kött i. Stor kritik åt HIPP!, vars produkter jag aldrig skulle köpa.

Nestlés kalkongryta med ris är ett annat stort skämt för naiva, som må låta ”gott” och dofta relativt ok men den maten kan du ta och slänga i papperskorgen innan du ger det till ditt barn. Varför? Den har ett väldigt, väldigt lågt energi- och näringsinnehåll.

Ett annat problem med burkmaten, oavsett tillverkare, är det dåliga järnvärdet. Vi är väl medvetna om att det finns väldigt många små barn som lider av järnbrist? Burkmaten hjälper inte där riktigt. Att titt som tätt ge barnen en macka leverpastej istället för burkmat kan hjälpa till på vägen – leverpastej innehåller bra med järn. Kombinera det dagliga intaget med välling och gröt (till frukost och kvällsmat, båda är ju lätt- och snabblagade), ge en klämmis om du vill (men det bästa är att snabbt mixa två-tre olika frukter själv, tar inte heller särskilt lång tid) och servera sedan ditt barn det som du serverar dig själv, antingen i finskuret och hackat eller i mixat. Så sett tycker jag inte att det finns någon som helst grund till att tjafsa om att man inte hinner laga till bebisen/lillbarnet hela tiden. Du hinner! Hinner jag, hinner du. Hinner alla.

Kommentera (2)

Annons

Träning, hajk & picknick på 1744 meters höjd

imageimageimageimageimageimageOk, jag låter dessa bilder sammanfatta vår lördag. Tyvärr var vädret inte så bra och de vanligtvis så sköna bilderna från hög höjd och de schweiziska bergen är inte lika färgglada idag – men ni förstår vad vi har fått uppleva. En fantastiskt vacker picknick & grill på 1744 meters höjd. Vi hajkade oss hela vägen upp och jag är stolt som en tupp över Nicolas som klarade att gå den långa och branta sträckan själv. Utan hjälp från oss. Alexis hade vi i bärsele och han klagade inte heller, men att Nicolas klarade det så bra är verkligen riktigt coolt med tanke på att han bara är tre år gammal. Där går han verkligen i sin pappas fotspår. Jag är mer en pilates & yoga-person (även om jag utövar andra sporter lika gärna) och pappa den som orkar klättra sig uppför bergen. Inte så konstigt, med tanke på att han växte upp i det här området. Och det är sannerligen en bra grogrund för Nicolas också – och hans framtida sport- och motionsintresse.

Hursom, på höga höjder i de schweiziska bergen finns inte sällan ett område där man kan grilla. En grill-station, så att säga. Så vi tog med oss det vi ville slänga på grillen och njöt sedan av god och rökig mat, fantastisk vy och den där perfekta alpluften som jag älskar. Och som jag påstår gör oss friska och krya.

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig