Anders Jacobsson är en av våra mest älskade författare. Med Sune, Bert och Håkan Bråkan serierna, filmprojekt mm är det nu dags för oss att få följa med i hans vardag i "Anders Dagbok". Vi kommer också få följa med på resan med Anders senaste karaktär Kip Jansson, och alla de uppsåt en fader, författare och andlig Anders kan tänkas hitta på i sin fartfyllda vardag med 9 barn, fästmö, familj och allt annat som hör det härliga livet till. Varmt välkomna! foto: Foto: Johan Nordström

Annons

Livets sista förlossning

Efter etthundra års frånvaro och tålmodig redaktör och boss på denna site är jag nu tillbaka med en neutral redovisning över den händelse som de senaste månaderna dominerat mitt lilla liv. Min allra sista förlossning. Födelsen av Ida Vira Jacobsson Dahlqvist, numera av moder kallad lille vän, av fadern lilleboulle och av den närmaste storasystern Vinga 1,5 kort och gott inkräktaren. Då varken jag eller särbon ämnar bidra ytterligare till jordens befolkningsökning visste vi att detta skulle vara det här livets sista förlossning. Förberedelserna var maximala. Jag ville ihärdigt öva på profylax och ställde mig dagligen i två veckors tid bredvid fästmön och ville göra andningsövningar.

– Lägg ner att flåsa, sa hon. Det blir inget på länge.

Då det handlade om igångsättning visste vi ju till 100% när vår bebis skulle pluppa ut. 22 april. Mormor var inkallad. Likaså de i Kungälv boende stora syskonen Clara och Fritzl.  På Östra sjukhuset blev vi väl omhändertagna. Vi fick sitta i väntrummet flera timmar och själva bestämma kanalerna på teven. Det kallar jag servicebeteende! Väl inne på vårt förlossningsrum var det nästan omedelbart dags för lunch.

– Ja, nu är det ju bara mamman som får mat här, sa barnmorskan.

Särbon förklarade när hon gått att jag kunde få hennes smörgås.

– Nej, nej. Det är lugnt. Jag klarar mig, sa jag och kände ödsliga hungervindar i magsäcken.

Ack så fel jag hade. Lunchen bestod av potatisplättar och till synes färdigtuggade fläskbitar, som fästmön skyr med pesten. Jag fick givetvis offra mig och sluka hela tallriken.  Jag blev dock lite sur när hon envisades med att hon skulle äta upp brödet. Hade hon inte nyss skänkt det till mig?IMG_7204Så! Nu var jag mätt och belåten och var stark och förberedd inför frambörden av vår nya familjemedlem. Fästmön letade snabbt fram en kexchoklad och åt med frenesi. Hon åt så snabbt och girigt att merparten av chokladöverdraget ramlade ner i mitt knä. Jag var kvick att stoppa i mig smulorna.

– Jaha, sa fästmön bittert. Jag får äta kexet men du får all choklad.

Då jag av erfarenhet vet att man varken ska argumentera eller säga emot en kvinna som ska föda var jag bara tyst och tänkte på den kommande bebisen istället. Vi hade fuskat och tagit reda på könet så om det skulle komma ut en liten snopp hade jag mentalt förberett mig att istället för att bekymra mig över alla rosa kläder och saker som särbon köpt, så skulle jag bara skratta oavbrutet i 24 timmar och låta gossen få bära rosa och köra hen-spåret all over.  Kära särbon lade sig i sängen och väntade på de berömda dropparna som får värkarbetet att sätta igång. Jag upptäckte till min stora glädje att det var en modern bädd med en helt egen fjärrkontroll.  Man kunde höja och sänka både vid huvudet, fötterna och i mitten. Då jag är av extrem nyfiken natur var jag tvungen att testa. Upp med huvudet. Ner med fötterna. Upp i mitten. Stup ner med skallen. Det är ju självklart att jag i stundens glädje över knapparna, helt glömde bort att i sängen låg en höggravid kvinna som några timmar senare skulle klämma fram ett litet barn.

– Du får gärna sluta leka nu, sa särbon efter att i princip fått allt blod ner i huvudet då jag av misstag råkat trycka på just den knappen som lägger patienten med benen rakt upp i taket.IMG_720311:40 fick hon sina första droppar. Inget hände. Jag längtade efter fästmöns värkarbeten så hon kunde börja med lustgas som jag kunde stjäla av. Det är ju så härligt med ruset. 12:40 hände det grejer. Vattnet gick. Efter en stund frågar särbon mig om det är klart. Här ställdes jag inför ett dilemma. Klart? Hur menade hon? Skulle jag böja mig ner och köra in huvudet mot underlivet och kontrollera om det skulle komma ytterligare vätska eller skulle jag snabbt kunna beräkna på en höft, av det redan framrinnande vattnet, huruvida det skulle komma mer eller inte.

– Eee, jag vet inte om det är klart, sa jag osäkert.

– Va? utbrast hon snabbt och irriterat.

– Hur ska jag veta om det är färdigt liksom? sa jag.

– KLAR färg! Var det KLAR färg? ropade hon argt och förebrående.

Jag svarade JA på frågan. Klockan framskred sakta men säkert. Droppmängden ökade. Vi följde CTG-kurvan slaviskt och varje liten värktopp jublade jag inombords och särbon pustade utomvärtes. 18:00 var värkarna så starka att det ÄNTLIGEN var dags för lite lustgas. Jippie, tänkte jag och funderade ut hur jag skulle lura iväg barnmorska och barnmorskeelev så jag kunde dra in lite härlighet. Mina egoistiska tankar försvann snabbt när fästmön fick riktigt riktiga riktighetsvärkar. Som partner kan känslan av hjälplöshet och nyttolös mening infinna sig när den älskade ligger och vrålar och har ont. Jag tror dock att fästmön hade viss nytta av min närvaro. IMG_7206När en kraftig värk kom tog hon tag i min hand och tryckte. Nej inte tryckte. Nej klämde. Nej inte klämde. Krossade. Jag kan här och nu meddela henne att en faktura, inom kort, inkommer för omfattande skelettfrakturer i höger hand . Jag är FULL av beundran inför kvinnors kamp vid förlossningar. Hjältinnor och gudinnor är små ord. Sin vana trogen vägrade fästmön all smärtlindring förutom lustgas då. 19.25 kom befrielsen. Från livmoders trygga tillvaro for vår lilla Vira. Utan snopp och allting. Snabb koll. Snabbt skrik och snabbt upp till moderns bröst. Den tuffe numera 7-barnsfarsan grinade som vanligt. IMG_7229Ida Vira Jacobsson Dahlqvist hade sett dagens ljus. Redan på en gång visade hon att hon verkligen var en Jacobsson. Hon började käka glupskt från bröstet och jag visste nu att hon skulle få ha ensamrätt på den regionen över en lång tid. Och jag var sååååå lycklig.IMG_7208Det sägs att man lär sig något nytt nästan varje dag. Jag vet inte men jag hoppas fästmöns lärdom om varför bebisar luktar så gott när de är nyfödda icke är en lärdom utan enkom en teori och hittepå.

– Jag undrar varför bebisar doftar så gott, sa hon en dag och sniffade på Vira.

– Vet ej, sa jag.

– Förmodligen så är det nog så att det är livmodern som luktar så gott, sa hon.

Jag blev stum. Va? Nä? Eller? I så fall. I så fall kära ni, har jag gått omkring och luktat på en massa kvinnors livmödrar under hela mitt liv.

Hej på er!

 

Annons

I AM BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACK!!!!!!!!

Hej! Min fantastiska karriär som toppbloggare är över. Allt var ju så härligt med toppresultat för två veckor sen. Sen sket det sig det mesta. Bokstavligen. 9 dagars rejäl och fantastisk maginfluensa för stora delar av familjen. Jag trodde att jag ännu en gång skulle bomba sönder rören i skärgårdshuset (tredje) men jag undvek detta med nöd och näppe. Jag fick torka spyor istället och bära omkring en knäckt ettåring i nästan en vecka.

Innan det katastrofala sjukdomstillståndet infann sig deltog jag dock på barnmässan i Karlstad. Jag var där i egenskap av föreläsare samt vipbloggare. En sak gjorde mig dock lite nervös. Alla dessa gåvor allehanda företag vräkte över mig och som jag förmodar förväntas omnämnas i sociala medier. Hade jag nu blivit köpt av de penningsugna riskkapitalisterna eller gjorde jag en insats för hårt arbetande småföretag? Jag genomförde dock mina dagar med stil och galans. Efter mässan erhöll jag då mina gåvor. Bland annat fräsiga och fantastiska saker från Glimra Förlag, nestor, Bankeryd Kalle Frågvis-bok, me&i, My perfect Day, Acrilex, Makeupstore, Ossoami, Cotton & Button, Bra mat hemma, Dresstwice och Sinne & Smak.

På tåget ner till Göteborg kom jag således på någonting av vikt, vad barnmässan egentligen handlar om. Barn, graviditet och föräldrar. Det finns ju en bakomliggande faktor till allting. Just precis. Snusk. Hela mässan är egentligen en enda stor gala för ohämmad lust, sexualitet och erotik. Se bildbevis på gåva.

Jag anlände till Kungälvs havsnära landsbygd för en veckas mys. Sen satte fluensan igång. Jag hade dock icke glömt den bakomliggande faktorn så redan på onsdagen kände jag mig så pass fräsch och härlig att jag mycket väl kunde tänka mig lite skojsan med särbon så här efter så lång tid borta från varandra. Då fästmön är svårligen höggravid gäller det att få henne in the mood och mina triumfkort var ju då givetvis alla gåvorna från Karlstad.

– Hur kan du ens tänka på sånt nu? Du bombar ju fortfarande toaletten, sa särbon och rynkade näsan.

– So what baby? sa jag och viftade mina ögonbryn förföriskt upp och ner.

– Svårt att bli romantisk och sugen när man lever med en bajamaja, sa fästmön och grinade illa.

Jag gick och tjurade till fredagen. Då hade jag blivit kalasfrisk i magtrakten och förväntan var hög att nu, nu i dag skulle det bli lite skojsan. Jag ställde mig framför fästmön och viftade ånyo mina ögonbryn förföriskt upp och ner. Särbon visade sin omedelbara uppskattning genom att gå och spy. Nu var det hennes tur. Tre barns sjukdomar senare, innefattande en mycket dålig liten ettåring, bestämdes det att jag skulle ta med henne till Örebro på torsdagen. Sviterna efter magsjukan och särbons långt gångna graviditet i kombination med hennes sjukdomar, gjorde givetvis valet enkelt.

Jag återvände till Örebro med så att säga ogjort ärende och framtunga kroppsdelar. Jag tänkte desperat huru står vi ut i detta kyska tillstånd? Vi måste ju bliva galna och frustrerade av outlöst lusta. Redan på torsdagskvällen förstod jag hur min kära fästmö hanterade SITT tillstånd. Hon började måla. Varenda liten jävla möbel i hela huset. Hon målade, målade och målade.


Vartenda uselt sms handlade enkom om att MÅLA! Inte en endaste JAG SAKNAR DIG PLUTTIS! Hon var helt uppslukad!

Ja, ja. Bara hon är nöjd och icke frustrerad så tar jag det med jämnmod. Det är ju trots allt snart dags att föda. Vad jag då gör för att mildra min längtan och saknad efter lite skojsan? Jag har börjat fotograferat. Det går riktigt bra. Har hittat en massa fina motiv ute i naturen.

Adjö!

Annons

Det där med Blocket…

Jag hade ett uppdrag att utföra. Den enormt gravida fästmön bad mig vänligen att hämta en fin välbevarad och brunsvart Hemnesbyrå för ENDAST 800 kronor.

– ENDAST 800 kronor! utbrast hon. Förstår du vilket klipp?

– Jag vet inte, sa jag men satte mig i alla fall i bilen och styrde mot Hisings Backa.

Jag erhöll exakta instruktioner per sms. Se bevis:IMG_6785

Uppdraget var enkelt. In till säljaren, fram med sedlarna, kolla efter hål rakt igenom eller den eventuella överjävligheten som kunde vila över möbeln. Jag visste inte riktigt vad särbon menade med hur jag skulle kontrollera att lådorna fungerade. Jag antog att jag skulle räkna dem. Det gjorde jag.

– Det luktar lite målarfärg, sa jag till säljarens man. (Av säljaren såg jag icke en skymt)

– Ja, jag snyggade till den i går kväll så ni får bära försiktigt, sa han till mig och bonussonen Fritzl.

– Jaha, sa jag förvånat och tänkte på vilken fantastiskt hjälpsam och serviceinriktad kille han var.

Vi åkte hem. Den vackra dyrgripen var i vår ägo. Jag hade inte sett ett spår av någon form av överjävlighet. TVÄRTOM! Byrån var ju nyrenoverad och lyste i sin fräschör.  Och bara 800 kronor!! Sen inspekterade fästmön vårt Blocketfynd. Det tog henne tre minuter.

– Den är inte brunsvart, sa hon. Den är svart. Han har målat den svart.

– Nån form av brunsvart, sa jag. Nyrenoverad.

– Och han har ju sågat i den, fortsatte särbon. Han har sågat isär den.  Han har sågat i HEMNESBYRÅN!

– Jaha, sa jag. Hoppsan. Ingår det i överjävligheten?

– Kollade du byrålådorna? frågade fästmön nu överraskande skeptiskt.

– Ja, ja, jag räknade allihopa. Det saknades inte en enda, sa jag.

– De är ju tejpade på insidan! utbrast hon när hon kontrollerade.

– Vad bra! Då håller de ju längre, försökte jag.

– Och titta här! Titta vad jag hittade i en av lådorna, sa särbon och visade vad hon hade lagt i våtservetten.

Några små svarta och krulliga hårstrån.

– AAAAAAA! skrek särbon! Ser du vad jag hittade?

– Ja, kanske nån liten dvärg som lekt i byrån och tappat lite hår.

– Älskling. Jag kan aldrig mer skicka dig att köpa från Blocket.

Jag bad att få det skriftligt.

Så nu är vi stolta ägare till en särdeles vacker SVART  isärsågad Hemnes-byrå med tejpade lådor, innehållandes okända och till etthundra procent anonyma könshår. IMG_6786 IMG_6787

Tack!

PS. Fästmön funderade ganska tidigt i dramat om hon skulle skratta eller gråta. Hon bestämde sig för att skratta så hon grinade. Hon håller på än.

Annons

En livs levande författare snart i Karlstad

Gott folk och andra!

21-23 mars befinner jag mig Kooaalsta! (Karlstad) Jag medverkar på Barnmässan och berättar om hur man gör barn. Praktiska övningar i publiken initieras och jag är enväldig domare. Vänta här nu! Jag kanske tänker på fel mässa. Men medverka tänker jag. Signera lite Kip-böcker och prata böcker och ungar. Vill ni se en livs levande författare med hundra barn och bonusar, 50 år gammal med sliten lönnfet kroppshydda så välkomna! Ni kanske vill berätta något som jag kan knycka till en bok eller helt enkelt slå mig på käften, pga förstörd barndom.

För att locka er fenomenalt mycket till denna mässan kan ni få tävla om ett BARNMÄSSAN VIP-paket som innehåller 1 st entrébiljett värde 120 kr samt 1 st goodiebag. Nej, det är inte jag som har satt på mig de generösa stövlarna utan arrangörerna för nämnda aktivitet. Vad goodiebagen innehåller? Inte en aning. Men min goodiebag som JAG skulle uppskatta att vinna skulle innehålla en flaska single malt whisky, 1 bok om andra världskriget alt antikens Rom, en skräckfilm alt sci fi som jag ännu icke sett samt 100 000 kr i ovikta femhundralappar. Vem vet? Er goodiebag kanske innehåller något liknande. Eller vänta här nu igen! Det är ju en mässa om familj, barn och graviditet. Finare, sötare och snällare innehåll kan nog förmodligen utlovas.

Huru då göra för er att kunna vinna? Jo, ni ska helt enkelt här i kommentarerna MOTIVERA varför just ni borde erhålla gåvan. Jag är enväldig domare och jag lottar icke ut vinsten då jag OMEDELBART kommer få blåslampa i rumpan av Lotteriinspektionen. Jag utser. Fjäsk kommer icke premieras. Exemplettevis att jag skriver bra böcker. Eller att jag är så himla snygg. För det är ju dessutom en lögn. Vill ni läsa mer om mässan gå in på www.barnmassan.se. Eder Anders finns med där på ett hörn i all sin härlighet.

Barn, graviditet och familj. Jag och särbon Victoria väntar vårt andra gemensamma barn. Beräknad nedkomst 30 april. Hon heter Vira. Ja, vi såg inte en millimeter av en snopp. Barnmorskan bekräftade. Vira blir mitt sjunde och Victorias fjärde. Egentligen borde jag gå på mässan som besökare för att lära mig om preventivmedel. Men hallå. Jag kan inte hjälpa att snoppis är så himla samarbetsvillig. Jag skyller på fertiliteten. Kanske är det som min gode vän Jenz Kjellberg skrev på Twitter: ”Det är helt otroligt.  Hans fästmö blir gravid bara han suckar.” Jag lovar. Jag ska inte sucka en enda gång till i hela mitt liv.

Ibland glömmer jag ju bort att det här är en hemsida för föräldrar, barn och graviditet. Därför får ni här en fin bild på vår bebis i magen. Ida Vira Jacobsson Dahlqvist.IMG_6750

Ibland glömmer jag även bort att lägga ut outfit. Jag menar ALLA andra fantastiska bloggare lägger ut snygga bilder på vad de ska ha på sig och vad de köpt. Så här är mina högersko. IMG_6738

Och här är min estetiskt underbara mössa. (Egentligen är det en av Moses gamla bebismössor som jag snodde och förvandlade till en vardagskippa.)IMG_6739

Så. Är ni nöjda? Kommer jag att klättra drastiskt på bloggtoppen nu? I morgon kan jag lägga ut mina bästa kalsonger. Tomma givetvis.

Att kombinera graviditet med galopperande fetma är en dålig idé. Alltså fästmöns graviditet och min galopperande fetma. Den vildsinta tjockheten bidrar med en icke gynnsam effekt. Jag menar inte att man inte längre ser underredet när man duschar utan att man snarkar. Jag sågar timmer om nätterna som halva Norrlands inland i slutet av 1800-talet. Dessutom både pratar, svär och ropar jag högt, både på svenska, franska och mitt mystiska hebreisk-arameiska-arabiska språk. Jag sover således nere i vardagsrummet i dagbädden. När särbon uppmanade bonussonen att sova i en av sofforna i vardagsrummet, istället för nere i Fritzlkällaren, innan vi fått ordentlig ordning på fukten och värmen svarade han att det var ännu läskigare uppe i vardagsrummet än där nere. Varför? Jo, Anders ropar så otäckt på nätterna. I går kväll  när jag skulle bädda dagbädden och göra om den till säng konstaterade jag muntert att fästmön varit så god och vänlig att hon redan plockat fram underlakan till mig. Nöjd och tacksam kunde jag sova natten lång. Fästmön var dock allt annat än nöjd och tacksam när hon fick syn på vad jag vältrat mig i med min lekamen i 7 timmar. IMG_6753

– Varför har du legat på min nytvättade och nymanglade finduk? sa hon krasst i morse.

Jag hade inget svar. Det har jag inte nu heller.  Men jag sov oerhört skönt och förmodligen extremt vackert.

Anders varnar:

Sov aldrig på en nymanglad finduk. Den kan bli skrynklig och full av nattfisar.

Annons

Snusk och sex i vardagen

Jag vill skriva om snusk. Det bra snusket. Som inte alls är något snusk. Jag pratar om den fysiska kärleken. Huru göra man som stressad småbarnsförälder med intimiteten när man bokstavligen har små varelser på sig och omkring sig dygnet runt? Huru erhålla en liten stund tillsammans för gemensamma fröjder?  Med små barn får man ju inte ens duscha eller göra tvåan ifred. En av Vingas (1 år) allra största nöjen i livet är, när jag frankt talat sitter och bajsar, att gosigt krypa upp i mitt knä och sitta och titta på Babblarna på Youtube. Eee…jaha…  Så privatliv och små barn samt bebisar är lika med absolut inte sant. MEN viktigt att i allt detta inte tappa varandra. Så huru göra? Ja. Man får använda sin uppfinningsrikedom och köra mängder med quick fix. Passa på när det är barnprogram på teve, vilket det ju numera är dygnet runt, så det kan ju bli en himlans massa pippande. Bolibompasex 24/7. Man kan be de lite större barnen att gå bort till ICA-affären längre bort och köpa godis. Då hinner man ju. Ja, om de nu inte väljer att gå in på Konsum istället, precis intill, för att de inte orkar gå så långt. Då får man så att säga kliva av vid fel station innan man kommit till slutdestinationen. Man kan vara lite tystare när lilla barnet sover. Ja, såvida lilla barnet inte vaknar, stirrar glatt, ropar heeeeeej och undrar varför pappa hoppar så roligt bakom mammas rumpa. Eller också kan man se till att ta ut en dubbeldag tillsammans. Alltså vara föräldralediga tillsammans. Större barn i skolan. Lilla barnet sover förmiddag och eller lunch och eller eftermiddag. Sååååå mycket tid för allt möjligt svettigt. Ja, såvida man inte menar att det svettiga är att röja hemmet istället när ändå båda är hemma samtidigt för en gång skull. Lägga i en tvätt, plocka ur diskmaskinen eller titta på Dr Phil. Allt handlar om prioriteringar och givetvis om LUST. Eller så kan man göra som jag. Ha fria arbetstider och kan vara barfota över hela kroppen när som helst.  Lycka till med sexet glada människor. Och vill  ni inte hålla på med sånt, lycka till ändå. 

Sex är fantastiskt. Sexfixeringen så där. Samhället nu för tiden är verkligen sexifierat. Några bevis.

Bevis 1: När jag och särbon var till säljstället för att byta tangentbord för Smart-TV var försäljaren absolut, utan tvekan, någon form av perverterad niding. Särbon berättade om tangentbordet och varför den inte fungerade med teven. Helt neutralt och tekniskt. Då satte försäljaren igång med allt snusk. Helt plötsligt började han prata om och ha teorier om vårt sexliv.

– Jag tror det kan handla om en fördröjning i musen, sa han med simmig blick.

– Du, sa jag och spände ögonen i snuskpellen.  Det har fan aldrig varit någon fördröjning någon gång nånstans. Kom ihåg det, din jävel!

Bevis 2: När särbon med vår dotter 1 år och hennes dotter 10 år helt oskyldigt var till ICA Maxi stannade hon till vid apoteksdelen. Där fick hon syn på några käcka och snitsiga burkar som man skulle kunna ha i köket och ha bra saker i. Fullt med folk omkring sig tog hon upp en formidabel burk för att studera den närmare. IMG_6680

Ja, så stod hon då där, med sin ettåriga och tioåriga dotter med handen full av penisringar. Jag säger grattis!  Det var bara att fly. Ni ser! Sexfixeringen kryper allt närmare. Ända in i en kakburk på apoteket.

ANDERS VARNAR

Skippa sparsamheten ibland. Till exempel när era små barn vill titta på Teletubbies. Sök ICKE upp det på Youtube. Ni kommer få ett jäkla helsike med att försöka förklara för era 1-5-åringar  varför det är bättre med en liten tablett istället för kräm för att motverka kantareller i underlivet. Ja, det där som tanterna på reklamen pratar om innan Tinky Winky och de andra tre dyker upp och skojar. Så skippa sparsamheten och KÖP en dvd-film istället, garanterat fri från både reklam, vaginala besvär och råd om var man ska placera sina pensionspengar.

 

annons