Välkommen in i bloggen med fötterna i Nacka och huvudet i IT-bubblan. Med två störtsköna ungar (och en sambo) tar jag mig an universum och försöker hänga upp mig på livets bästa. Hittar ni inte oss i Nacka så är vi nog ute och reser. Vi gillar nämligen sånt. Kan också vara så att jag har ett något oekonomiskt intresse för barnprylar och numera även träningskläder. Gillar fart och fläkt, men kan vara det lataste du någonsin skådat. Är numera en freshie inom RollerDerby för Royals och tränar betydligt hellre än bra.

När man gör segergesten

Ikväll firar jag mig själv, inte egentligen med något utan bara med ett sjukt nöjt sinne och en känsla av att jag klarar allt. Det var nämligen så att min mentor som lär mig att sköta det jobb jag ska göra framöver (som jag ännu bara är i inkörsporten på) var sjuk idag och jag stod plötsligt på egna ben. Allt som kunde gå fel gjorde just det, kunden ringde, jag fick jaga – leta reda på information och hålla blåslampa. I slutändan inser jag att efter idag har jag fått en klapp på ryggen av minst fem personer för insatsen när det var bråttom och hur jag höll ihop det. Jag är så himla nöjd med det, med vetskapen att jag kan stå på egna ben redan nu. De må vara lite skakiga och inte alltid veta åt vilket håll de ska – men de bär mig. Redan. Glädjeruset!

Malaysia_2009 (88 av 260)

När jag började för en månad sen kändes det lite som den här trappan i Kuala Lumpur, så långt att gå för att förstå. Nu står jag någonstans på den övre delen och förstår att jag banne mig kan. 

En sak som däremot inte är så himla kul är de störningar som bloggen lider av. Det har varit lite väl mycket trafik till AFF den senaste tiden (uppenbarligen inte hit nej) och det har inneburit en del problem vad gäller serverkapaciteten. Alla är inte drabbade, men ett fåtal och jag är såklart en av de ”lyckliga” att få njuta av strulet. Och vet ni, det kanske är precis det där som är det sista avgörande – pushen över kanten för att flytta ut på egna ben igen. Faktiskt, för just nu känner jag inte att jag riktigt hör hemma här. Men vad som komma skall får vi se i framtiden. Idag njuter jag av de där grymma åtta timmarna jag nu lagt bakom mig.

Och toffifee. I ärlighetens namn njuter jag av toffifee. 

2 reaktioner på ”När man gör segergesten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *