Det öppnade sig en (förmodad) lucka för semester nu i februari för mig, jag tänkte först spontant att jag och Lilla A skulle köra en favorit i repris och sticka iväg. Lillasystern i all ära, men flygresor med en fyraåring som är rutinerad innebär att jag skulle kunna läsa en bok och slappna av, för att inte tala om hur mycket mer hon uppskattar resandet.
Så jag började scouta resmål, fastnade för Puerto de la Cruz på Teneriffa dit jag tyckte det verkade intressant att åka, ingen direkt sandstrand utan havsvattensbassänger, mysig känsla på gatorna och nära till berömda Loro Parque. Inget hangaround för småbarnsfamiljer, utan mestadels äldre resenärer – men det gör ju inte oss något. Däremot var det vädret som fick mig att känna att det kanske ändå inte vore perfekt för oss just nu. Kallt. Nu är jag kanske lite löjlig eftersom väldigt många åker till Kanarieöarna under vinterhalvåret och njuter av solen. Så himla härligt för dem – jag skulle också vilja tycka att tjugo grader är varmt men ska sanningen fram så har jag knappt ens tagit av mig långärmade tröjan då. Det här med att bada alltså, skulle aldrig bli aktuellt för mig. Lilla A då? Hon som fick ta spjärn för att komma i poolen i Turkiet sist då det var trettiofem grader i luften. Jo just.
Andra alternativ är betydligt dyrare, där det finns rejält uppvärmda pooler springer tusenlapparna fort iväg. Så pass att vi betydligt hellre (och billigare) skulle kunna plocka ihop två veckor i Thailand eller ännu hellre Sri Lanka som jag suktat efter länge nu (och som inte blev ett dugg bättre sen Lisa var där i julas). Men att ta två veckor nu, när vi ska ha nästan sex i sommar känns inte högaktuellt. Även om E tycker att det skulle vara sjukt mysigt att få lite one-on-one ett tag.
Eller är jag löjlig nu? Det kanske vore rätt soft ändå. Jag, Lilla A och en hyrbil.
Resenären är min nya inläggskategori för mina resor. De som är gjorda, de som ska göras och de som dröms om. Det är inlägg för de som vill drömma, för de som vill utforska och för de som vill utbyta erfarenheter.
Jag hade Kreta på kartan sedan tidigare, då med killkompis på sistaminuten (minns knappt något från den veckan) samt en av mina och Es första resor tillsammans (2005). Det var i maj, säsongen hade knappt startat. Vi åkte jordens billigaste sistaminutenresa (895:-/person) med Apollo och hamnade på Akti Chara i utkanten av Platanes, vilket ligger på gångavstånd från Rethymnon. Ön satte dock inte speciellt djupa spår och det dröjde några år innan vi tänkte Grekland igen, trots en härlig vecka på ett trevligt och mycket rymligt hotell.
Myrthos Beach
Sommaren 2010 var Lilla A 13 månader gammal och på sin tredje utlandssemester (Malaysia och vecka i Barcelona avklarad), vi valde resmål utifrån budget. Kefalonia, en av de joniska öarna blev destination via Airtours i mitten på augusti. Dionysos Village låg med svårslaget läge (och pris) med utsikt över Makris Gialos och Platos Gialos. Nackdel för tung backe på väg upp, för krånglig gångväg ner till stranden (rekommenderas inte med barnvagn). Utsikten däremot var fenomenal.
Utsikt från Dionysos Village (reception) ner mot Lassi och Makris Gialos
De två veckorna såg vi det magiska i Grekland. I de slingriga vägarna längs stup, i Fiskardos hamn, i Skala, huvudstaden Argostoli och såklart Lixouri. Vi åkte bil fram och tillbaka, testade vägkrogar och turistrestauranger. Åt. Såg. Njöt. Jagade små barnsben som njöt av värme, bad och föräldrar. Någon gång skulle vi kanske komma tillbaka.
Vi har avverkat fler turer till Grekland sen dess, Kreta (2011), Korfu (2012) och Rhodos (2012) men för oss båda finns värdemätare kvar i Kefalonia. För E är det den magiska stifadon som serverades på den annars rätt usla restaurangen vid hamnen i Argostoli, för mig är det de hisnande vyerna som passerade utanför fönstret på bilen. Hav så azurblått att man nästan förväntar sig att någon färgat det.
Nästa tur till Grekland får bli en resa, inte en semester.
Efter middagsvilan idag fick jag ett ryck och tänkte att jag måste ju börja rensa undan lite här hemma inför flytten, så vi börjar självklart där det märks först. Bland bilderna. Ni vet. På den lilla hårddisken som säkert är det krångligaste att packa av allt. Nej, kanske inte rätt prioriterat, men just idag kändes det bra. 13 000 bilder från en hårddisk är rätt digert, det kommer ta ett tag att gå igenom. Men det är är det värt, för där finns alla gamla bilder på Lilla A – de som jag en gång trodde var borta. Här finns även alla gamla bloggbilder som försvann i samband med den där flytten. Det är lite skönt, för jag gillar dem. Saknar dem.
Lite gamla godbitar såklart. Som jag och Lilla A på Kefalonia i augusti 2010. Det som var igår men ändå tre år sedan.
Ja just ja. VABen. Det kan hända att den där fyraåringen vaknade magsjuk (eller nåt) igår. Kan vara så ja.
Jag skriver de här tipsen för att jag märker att det kommer en del sökningar på att resa själv med barn. Vare sig det är enbart en flygresa (som inte behöver vara så enbart) eller en långsemester så finns det ju saker man kan göra för att förenkla för sig när man är ensam med barn. Jag har nu gjort fyra flygningar på egen hand med barn, både en liten nybliven 1-åring och en 4-åring samt otalet resor tillsammans med hela familjen. Det här är baserat på mina erfarenheter och vad som fungerar bäst på just mina barn. De allra flesta går självklart även att ta med sig även om man inte reser just ensam.
Mina bästa tips inför resan:
Förbered barnet på resan. Berätta om vad ni kommer att göra, vart ni ska åka och vilka regler som gäller på flygplanet/bussen/tåget/resmålet. Köp gärna en bok om resmålet/att resa. Pixiboken ”Bo åker på semester” är typisk bra budgetvariant, annars rekommenderar jag ”På Flygplatsen”.
Var ute i god tid. Låt de där små benen få springa av sig i förväg. Busa. Töm på energi. Arlanda är riktigt bra med sina lekplatser, annars är tomma korridorer alltid en hit.
Snacks. Tänk till både en och tre gånger på hur mycket snacks som kommer behövas, barn blir lätt uttråkade. Att ha något att pilla med underlättar väntan även om de inte är hungriga, vilket de lätt blir. Har ni beställt mat till resan? Räkna inte med att den uppskattas (speciellt inte på eventuell reguljärtflygning).
Packa smart. Reser du ensam med mindre barn och behöver ha tillgång till blöjor/barnmat/vällingflaskor/nappar/kräklappar eller vad som kan tänkas behövas – packa i separata påsar (gärna färgkodade). På så sätt förstör du inte ordningen när du måste börja rota med rastlös lillfis. Glöm inte ombyte åt både dig och barnet, med begränsat utrymme är det ändå lättare att spilla/tappa/kladda. Åksjuka kan förekomma, så ta med tomma plastpåsar (bra även för blöjor/skräp).
Underhållning är a och o oavsett ålder på barn. Ipad/film/böcker/spel/tidning/pyssel/leksaker. Packa gärna någon ny leksak eller ritbok som sparats till resan (och gärna något i resväskan/köpt på resmålet till hemresan). Små barn kan roa sig en kvart med prassligt papper, större barn kräver lite mer men kan också engagera sig mer själva.
Förbered dig själv. Vet du med dig att du lätt blir stressad och irriterad? Tänk igenom vad som brukar trigga beteendet och se om det går att i förväg ställa in sig. Barn känner lätt av ditt humör och beter sig därefter. Är du sur blir barnet lätt irriterat och gnälligt.
Tålamod. En resa är sällan någon dans på rosor. Det är trångt, bökigt och barn är sällan still någon längre stund. Andas och lyft blicken. Det finns något bortanför själva transporten.
Bärdon. Om du reser med mindre barn är bärsele/sjal/ ett bra tips, då barnvagnen oftast åkt iväg på sin egen lilla semester och det kan vara långa sträckor att färdas innan ni fått ut den igen. Arlanda är enda flygplatsen där du tvingas checka in din vagn (bortsett från Babyzen Yoyo som går som handbagage), så flyger du från annan stad kommer du få ha barnvagn till gaten.
Gå på toaletten innan avgång. På flygplan betyder sällan att man fått sätta sig att planet kommer att lyfta direkt. Det kan bli förseningar, ni kan fastna på startbanan. Toaletterna måste vara låsta när planet väl har taxat ut från gaten och får sen inte användas förrän planet är i luften. För små blåsor är det en evighet. Byt blöja om barnet har det, störst chans att få dem att somna är vid just starten, men blöt i rumpan minskar nog chansen.
Våga be om hjälp! Som kloka Lisa poängterade finns mycket hjälp att få. Många vill gärna ge en hjälpande hand, men det är svårt att våga räcka ut handen. Be om den – ibland räcker lillfingret – barn är inte så kräsna.
Våtservetter. Det finns alltid behov för våtservetter, oavsett om vi pratar glass, mat, dryck eller klibbiga små majskrokar. För att torka av smutsiga små händer, för ytor med obefintlig hygien och framförallt för att de är en sjukt bra leksak.
Mina tips att undvika på resan:
För få nappar. De har en tendens att kastas ut, rulla bort, ramla ner och plötsligt befinna sig i bakre delen av kabinen. Hellre för många än för få.
Sockerkick. Vi kan dividera om sockrets effekt på barnen en annan gång, men jag håller onödigt socker borta under resor. Oftast är barnen redan rätt upphetsade över själva resan i sig och behöver knappast tillskott.
Övertrötthet. Det är en fin tanke att hålla barn vakna så länge som möjligt för att få dem att sova sen, men intryck brukar göra sitt till och ljudvolymen brukar stiga. Sövningen blir sällan problemfri och frustrationen växer gärna. Låt hellre få 10 minuters powernap och sikta på att få in en andra tupplur om möjligt.
Köer. I många länder utom Sverige får resenärer med barn gå före köerna – utnyttja det!
Inställningen att det kommer bli jobbigt. Nej, som jag skrev förut är det inte alltid lätt att resa (ensam) med barn. Men bete dig som att det vore det. Ett leende och att kunna skaka av sig gör garanterat upplevelsen trevligare för alla inblandade.
Dåligt samvete. Barn låter. Skriker. Passagerare tittar. Barnlösa/äldre kanske suckar. Som förälder och van resenär lovar jag dig att så länge du aktivt interagerar med ditt barn och sätter gränser så finns det inget att må dåligt för. Våga inte ens fundera över vad alla andra tycker. Det spelar ingen roll, de flesta känner med dig, har varit där själva. Kanske kan någon medpassagerare bryta trenden?
Vad känner du skulle vara viktigast inför att resa (ensam) med barn?
Andra alternativ är betydligt dyrare, där det finns rejält uppvärmda pooler springer tusenlapparna fort iväg. Så pass att vi betydligt hellre (och billigare) skulle kunna plocka ihop två veckor i Thailand eller ännu hellre Sri Lanka som jag suktat efter länge nu (och som inte blev ett dugg bättre sen Lisa var där i julas). Men att ta två veckor nu, när vi ska ha nästan sex i sommar känns inte högaktuellt. Även om E tycker att det skulle vara sjukt mysigt att få lite one-on-one ett tag.
