Välkommen till min blogg där jag skriver om mig och min familj där cancer sjukdomen tar mer och mer plats. Jag är precis fyllda 40 år och 2010 fick min man Jörgen Cancer, coloncancer. Vi är mitt i livet och har två fina barn. För mig är denna blogg framför allt en ventil att skriva av mig om hur vårt liv påverkas av cancersjukdomen. En annan tanke är att också kunna dela pyssel, föräldrartankar och annat som poppar upp i mina tankar ;o)

Väntan på döden

Tack alla för ert stöd ni visar mig och min familj i denna blogg, ni är fantastiska. Det är fint att ni vill bidra till en människa ni inte känner. Dessa dagar som har passerat har jag fokuserat på att vara nära min älskade och så kommer det vara fram tills han dör. Det känns så konstigt att skriva om döden och att han kommer att dö men det är ju ett faktum. Det är också en bearbetning att använda sig av det där otäcka ordet ”död” så jag tränar på det här…..

Vi är i en svår tid just nu. Jörgen sover nästan hela tiden nu. Jag får fortfarande kontakt med honom även om det inte blir några längre samtal. Vissa dygn blir det bara korta svar sen somnar han igen, ett annat dygn så kan vi ha en liten prat stund. De stunderna är jätte värdefulla. När man är så dålig som Jörgen är nu så hamnar man i en blandad värld av verklighet och dröm. Så J kan prata lite tokigt ibland och då försöker jag bara trygga honom i att jag förstår och att jag tar hand om det som han kanske vill lösa.

På nätterna har jag svårast att koppla av, är så rädd att Jörgen dör när jag sover. Jag ligger bredvid honom och lyssnar på andning, andnings uppehållen, tittar på bröstkorgen om den rör sig osv. Tänker massor på hur ont det kommer göra när han lämnar oss……..

Jag har pratat lite med barnen om hur denna tid är nu och hur den ter sig framöver när J:s liv sakta tas ifrån oss. Det finns en fin text som beskriver hur livet sakta men säkert dör ut.

”Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser en vacker farkost som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, för att till slut försvinna som en prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga: ”Nu har han lämnat oss”.

Vår båt har lämnat hamnen, men ännu ser vi den, även om den sakta närmar sig horisonten mer och mer…..

43 reaktioner på ”Väntan på döden

  1. Du är en helt fantastisk människa, det förstår man utan att känna dig, bara genom att läsa din blogg. Var stolt över dig själv, dig som fru och som mamma. Det lyser från dina texter vilken otroligt fin själ du har. Sänder dig och er oändligt mycket tankar!

  2. Allt bara stannar, när jag läser det fina du skriver. Tårarna rinner för er alla fyra. Det är en fin beskrivning med båten och hur den försvinner mer och mer. Jag vill bara hålla om er och ge kraft och mod! Jörgen får sin sista resa och din och barnens ska börja igen! Ni har liksom stått på bryggan och bara hjälpt till med allt, men snart ska ni ge er iväg också. Jag finns här…………

  3. Så fin beskrivning av den sista resan!
    Önskar så innerligt att resan blir lugn och trygg för er alla och att smärtan blir hanterbar!!

  4. …. och samtidigt som vi vinkar hej då… vi ses sen… så står andra nära och kära på stranden mitt emot… de spejar… å de säger… titta där kommer han, den lilla pricken därborta… han kommer nu. Var hälsad du kära vän.

    En fantastiskt fin beskrivning av vår resa in i nästa dimension av varandet.

    Stor, varm kram till Dig och de dina.

      1. Tänk, du kan be en enkel bön till Gud att han tar emot Jörgen. Då tror jag han gör det och tar hand om honom på absolut bästa sätt.

        1. Vill också sända mina tankar och böner till er. Vilken underbar fru han har din man… Han är säkert helt fantastisk han också..
          Önskar er frid och ro i dessa dagar

  5. Så sorgligt, så hjärteskärrande men ändå så fint beskrivet med båten på havet <3
    Kikat in här ofta för och läsa om du skrivit något – för mina tankar finns hos er.
    Varmaste kramen från Lotta

  6. ❤️❤️❤️Finns inga ord som lindrar eller hjälper. Kan heller inte säga att jag vet hur det känns.
    Satt hos min farbror sista veckan innan han gick bort i samma sjukdom men en annan variant.
    Det tog mig hårt och det var smärtsamt att se honom de sista dagarna…så lite kan jag relatera.

    Jag sänder över ❤️❤️❤️❤️ Och kramar till hela familjen.

  7. Tårarna rinner på mig för jag förstår och känner din sorg. Ta hand om dig Annika! Ni finns i mina tankar du och din fina familj

  8. Tänker på er & jag tror också på att vi alla blir mottagna av de älskade vi misst för denna gång! Jag tänker också att du är så otroligt stark för dina barn och man! Jag hoppas att du har många som tar hand om dig och du får en famn att tröstas i också! Hoppas att J får ro och du får sova! Kan inte någon sova hos er och finnas där på nätterna så att du kan få sova i ro några timmar! Kram c

  9. <3 Håller med övriga, fantastiskt fint skrivet om den sista resan!! Blev väldigt rörd. Så vill jag också tro att det är. Stor kram till dig och de dina. Vi är många som tänker på er!

  10. All styrka till er och era barn! Vet vad ni känner just nu,så otroligt jobbig tid…. Miste båda mina föräldrar 58 och 61 år med 10 månaders mellanrum i denna j-vla sjukdom. Fuck cancer!! En klen tröst på vägen är att man klarar merän man tror och stärks som människa på vägen. Stor kram till er!

  11. Så fint du skriver om en situation som är så svår och omöjlig att förstå. Vad man än säger kan det inte trösta när hoppet om bättring är släckt. Vi tänker på er hela tiden, på Jörgen som alldeles för tidigt går ifrån livet, på dig och barnen som är mitt i detta men har livet framför er. Vi finns här för er och är med dig i tankarna .

  12. Så fint skrivet om den sista resan.

    All styrka o kärlek till dig och barnen <3

    Tänker på er i denna svåra stund <3

  13. Åh fina tappra du. Känns som om jag känner dig/er fast jag egentligen inte gör det. Jag tänker på er dagligen. Finns här om du behöver stöd sen… Kramar

  14. Vacker liknelse med båten. Den ska jag minnas och berätta för mina anhöriga. Jag kommer också åka med båten någon gång i alldeles för nära framtid då jag har samma sjukdom som J med nattsvart prognos. Tänker otroligt mycket på er i denna svåra tid. Önskar er ljus och kärlek <3

    Kram Jenny

  15. Lilla du. Vilken underbar blogg du har. Har följt dej nu några månader och kan bara beundra dej för ditt mod att skriva här. Jag skulle vilja skriva så mycket men förstår att du inte orkar ta till dej för mycket. Vill skicka varma kramar i din svåra stund.

  16. Du är fantastisk på att berätta om din upplevelse och förberedelsen för barnen denna svåra stund är så vacker. Döden är hemskt och det går inte under några omständigheter att sätt sig in i din situationen (om man inte själv varit där). Du målar upp den, gör den verklig , sårbar , olycklig, vacker och ärlig. All styrka till Dig och dina nära….

  17. Många tankar och en massa styrka till dig och er✨
    Jag hoppas er sista tid tillsammans blir stillsam och fridfull.
    Varma kramar från mig som ganska nyligen hittade din blogg

  18. Annika du är en fantastisk människa! Så varm och så klok.

    Önskar er en fin och minnesvärd tid tillsammans.

    Hoppas verkligen att du får det stöd DU behöver av vänner och familj utan att du ens ska behöva fråga.

    En stor kram

  19. ”Ett blått sken strömmar
    ut från mina kläder.
    Midvinter.
    Klirrande tamburiner av is.
    Jag sluter ögonen.
    Det finns en ljudlös värld
    det finns en spricka
    där döda
    smugglas över gränsen”

    Dikten Midvinter av Tomas Tranströmmer som dog i dag.

    Den passar ju inte in i denna tid med en annalkande vår…men för mig är den så fridfull (fast sorglig)..har hjälpt mig att gråta och känna lugn i alla fall.
    ❤️/Inger

  20. Kära Annika! En mycket fin beskrivande text .Den berör verkligen .Tänker på er .
    Många varma kramar från mig och S .

  21. Du underbara vackra människa som skriver så otroligt berörande, jag tycker på något vis att jag känner dej. Du och din familj finns i mina tankar många timmar varje dag. Önskar från djupet av mitt hjärta att jag kunde lindra er smärta på något vis. Otroligt vacker beskrivning av döden. Kram Lisa <3

  22. Fortsätter att läsa din blogg och har svårt att tänka på nåt annat. Oh vad jag lider med er alla. Den här sjukdomen är så vidrig så det finns inga ord. Du är otrolig,Jörgen kommer inte att lämna denna fantastiska kvinna, han kommer att finnas kvar fast du inte kan se honom. Jag vet att det är så. Miljoner styrkekramar! Marianne.

  23. Vilken underbar kvinna du är, önskar dig styrka både nu och i framtiden. Jag tror trots allt att din fina make vill att du gör det bästa av ditt liv.

  24. Idag är det precis fem år sedan jag förlorade min bror och några veckor dessförinnan hade förlorat min pappa. Samtidigt hade jag och mina barn just sett min man lura döden en gång. Då visste jag ännu inte detta bara var början.
    Jag saknar dem och de som kom efter oerhört. Jag har varit ledsen, arg, frustrerad – allt på en gång.
    ”I gränslandet mellan verklighet och dröm ska jag alltid älska dig. Där ska jag alltid vänta på dig.”
    Mitt i ilskan över att livet blev som det blev, att livet är så orättvist – har detta räddat mig. Många är de gånger jag har mött och pratat med, gråtit med, varit arg med och kramat mina kära just där – i gränslandet mellan verklighet och dröm.
    Där kan jag fortfarande känna doften, närheten, höra rösten – och vila i hoppet om att de går med oss och att det finns en annan dimension där vi så småningom möts igen. ❤️

  25. Hej Annika,
    Så otroligt fint du beskriver den här sista resan för Jörgen. Finns inga ord för hur sorgligt det är… men han kommer till en rofull plats. Och han kommer alltid finnas i våra hjärtan. Tänker på er så mycket.
    Stor bamsekram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *