Efter ett telefonsamtal ikväll fick jag mig en tanke. Om jag inte varit med om denna tuffa resa och inte skrivit så öppet om den så hade det inte hänt.

Jag hade inte fått den otroliga stöttningen och kontakten med er som finns därute. Nya som gamla vänner, min familj som nu känns så mycket större.

Jag vill tillägna er detta inlägg vilken betydelse ni har. Många av er frågar mig vad ni kan göra för att hjälpa. Det är svårt, ni ger olika saker. Men att ni finns där och visar att jag betyder något för er. Att ni delar min smärta, det hjälper mig så att jag känner att jag inte varit helt ensam även om vissa stunder kan kännas ensamma, så vet jag att ni finns där i mitt hjärta <3

Att ni vänner som fanns där så länge sen känns som om vi umgicks igår. Jag hoppas att vi så småningom kan ses kanske på en ”Ni som stöttade Annikafest”?

Jag är sååå tacksam över att ni finns därute – Love you <3 <3 <3