Det är svåra dagar att ta sig igenom nu. Att möta chocken,krisen, och bara ta sig igenom dagen med att klä på sig, äta, inte ha ont i själen hela tiden då man tänker på verkligheten. Barnen säger - vi gör något roligt, så vi slipper tänka på cancern. Det är ett väldigt bra sätt att vila från det svåra. Att göra något en stund för att glömma ett litet tag. Min bror Mattias och hans fru Hanna har hjälpt oss måndag och tisdag. På måndagen hämtade de barnen och åkte in till Skansen så barnen fick glömma en stund. Jag och Jörgen kom lite senare så vi också fick komma hemifrån och tänka på något annat. Vi hade en mysig stund tillsammans och det är värdefullt.
Dottern på nya fina Lillskansen.
Just nu känns det som om tiden går så himla långsamt. Igår tisdag var Jörgen på PET-röntgen. Jag var hemma själv medan Jörgen åkte till sjukhuset och barnen var med min brorsa och fru. Jag passade på att sova bort tiden medan Jörgen var på röntgen. Det är en strategi jag använder mig av ibland för att få tiden att gå snabbare. Det var tufft att se Jörgen åka iväg till röntgen, känslan är olustig. Hur illa är det? Även om vi inte får veta något den dagen så känns det ändå som om det ska dömmas en dom. När Jörgen skulle ligga helt stilla i 20 minuter och låta röntgenkameran ta sina bilder då är det inte lätt att andas normalt och koppla av. Fy, det är otäckt, lätt att överanalysera allt. Varför tar det sån lång tid. Jörgen blev i alla fall klar och nu har vi väntan kvar. Väntan på domen, hur ska det gå. Blir det ännu mer dåliga besked eller blir det ett ”positivt” besked med ”bara” tumören på lungan. Tänk vad allt blir relativt hela tiden, helt sjukt konstigt.
Vi får se när vi får något besked. Det skulle kunna bli vilken dag som helst. Röntgen hade sagt att det kunde ta upp till en vecka innan vi fick besked, medan läkaren som Jörgen träffade i fredags sa att om vi inte hört något innan fredag skulle Jörgen ringa så vi får se. Så fort telefonen ringer stelnar man till….
Nu ska jag snart gå och försöka sova lite. Natti natti vänner
