Influensan fortsätter

Jo, det var idag det var dax för Jörgens återbesöks röntgen. MEN nu ligger han i influensan och har skyhög feber. Så tyvärr gick det inte att åka på röntgen idag. Vi får se när han får en ny tid att komma på, men först måste han må lite bättre.

Nu gäller det för mig att inte överanalysera han mående i influensan. Känner redan att jag funderar på vad man ska vara uppmärksam på om han blir uttorkad. Nä, nu ska jag försöka att inte måla fan på väggen.

Själv mår jag bättre men får ta det lite lugnt så kroppen hinner återhämta sig för denna influensa tog hårt på kroppen.

Denna vecka har barnen sportlov från skola och vissa aktiviteter så det blir lite lugnare än vanligt. Får se om jag kan hitta på något med barnen. Men hoppas på flera soliga dagar för det ger bra extra energi. Jag och sonen konstaterade det idag att vi saknar Sälen och deras skidbackar. När solen tittar fram och snön droppar från taken då känner vi hur vi längtar till skidåkningen. Men tyvärr blir det ingen resa detta år, vi får hoppas på 2014.

Posted in Cancerkampen | 1 Comment

Så ringer telefonen, allt stannar upp

Så fort min telefon ringer och det står hemligt nummer blir man lite orolig. När det då är min läkare från Radiumhemmet som presenterar sig så känner jag hur hela kroppen stelnar till. Hon frågar om hon ringer olägligt och det finns inga lägen som man inte tar emot de samtalen. Jag vill ju bara veta varför hon ringer och vad hon vill säga.

I fredags när jag var hos kuratorn så tog jag också nya blodprover. Det var bestämt att jag skulle göra det för att kolla om dosen av min medicin är rätt. Men jag hade inte förväntat mig att läkaren skulle ringa och prata med mig.

I alla fall så berätta min läkare för mig i telefonen att jag behöver öka min medicindos av levaxin. MEN alla mina andra värden ser jättebra ut. Ett av värdena är en markör för risk av cancer. Och som min läkare sa:

-Det finns inga tecken på återfall av cancer!

Skönt att höra, lättad att det är positiva svar som hon kommer med.

Min läkare frågar också hur jag mår i övrigt och kollar av hur det är med Jörgen. Jag berättar då att han ska på återbesökts röntgen på måndag och hon svarar mig direkt med – Ja, jag förstår, då är det lite tufft just nu.

Hennes ordval och förståelse var såååååå skönt att höra. Hon fattar och bekräftar. Kändes väldigt proffsigt! Det gjorde min dag igår!

Så nu hoppas jag på att detta var ett gott tecken på att det går bra för Jörgen på måndag också. Hoppas, hoppas, hoppas !!!

Posted in Cancerkampen | 1 Comment

Influensan lånar min kropp

Just nu har jag intagit soffan och inser att influensan går steg för steg igenom kroppen. Fösta två dygnen hade jag fruktansvärd värk i kroppen och ont i huvudet / ögonen. Nu har det övergått till rinnande näsa med nysningar titt som tätt och en trött kropp som inte orkar någonting. Så jag ligger på soffan under täcket och sover eller tittar på tv.

Så det enda som gäller just nu är att försöka kurera sig och hoppas på att jag snart mår bättre!

Läs också om mitt härliga besked jag fick igår….

Posted in Cancerkampen | Leave a comment

Varit till kuratorn

I fredags var det dax att gå till kuratorn. Väldigt ofta när jag ska gå till min kurator känns det som om man samlat på sig en klump med känslor som behöver släppas loss. Denna dag var absolut en sådan. Jag börjar redan på vägen till kuratorn att släppa fram det som legat och grott. Det liksom börjar sippra ut redan innan jag börjat prata om det trots att man några dagar innan mer tränger undan det.

Jag har gått hos min kurator ganska länge och tycker hon har varit bra som samtalslyssnare men däremot så tycker inte jag att hon gör så mycket mer. Vad jag förstår ska hon kunna komma med konkreta stödåtgärder för mig och min familj men där har jag tyvärr inte fått stöd tycker jag. I alla fall så släppte jag lös alla min nuvarande oro om Jörgens kommande återkontroll och hur det påverkar oss. När oron kommer så gör den ju det både för Jörgen och mig. Ibland är den starkare för mig och ibland är den starkare för Jörgen, det är ju inget konstigt. Såklart så delar vi denna oro med varandra och vissa stunder är tuffare än andra. När jag pratar med min kurator om att jag oroar mig just nu över hur det ska gå på nästa kontroll frågar hon också hur Jörgen klarar det. Jag berättar att det såklart är tufft och att har svårt för att inte ta åt mig av hans oro också. Min kurator säger att man som anhörig och drabbad är så nära varandra att när en är orolig drar man lätt ner varandra i oron. Då tycker hon att jag ska försöka undvika att lyssna på Jörgens oro. MEN det kan jag ju inte göra. Vi lever ihop och då finns man ju där för varandra. Att inte vara öppna och dela detta svåra känns bara helt fel för mig. Men visst påverkar vi varandra men det skulle vi göra utan att prata om det också för det läser man ju av.

När jag går till kuratorn vill jag kunna ”spy galla” över allt som jag lägger i min ryggsäck under tiden. Att bara få pysa ut allt, det mår jag bättre av efteråt. I fredags var det en tuff samtalstimme men efteråt kände jag mig väldigt lättad och den känslan är väldigt skön.

Så nu i helgen har jag kunnat släppa min oro och mina bekymmer för en stund. Istället har det ägnats tid till lite vanlig helg städning och helgmys med barnen. Båda barnen tycker om att titta på både Gladiatorerna och Melodifestivalen, även om helgens vinnare inte riktigt var barnens favoriter.

I morgon börjar en ny vecka och jag hoppas på att hålla styrka, mod och hopp uppe inför nästa vecka. Det skulle ju inte sitta helt fel med något extra rolig inslag men vi får väl se.

Posted in Cancerkampen, Uncategorized | Leave a comment

Vi börjar närma oss ny återkontroll

Hur mycket man än vill tränga bort att det snart är dax för Jörgen att gå på återkontroll så blir det allt svårare. Det börjar påverka oss mer och mer här hemma även om vi inte vill. Om en och en halv vecka, dvs måndag den 25:e så ska Jörgen in på ny röntgen. Sen kommer helvetes tiden då vi ska gå och vänta på vad svaret blir. Redan nu går vi med en känsla av oro i magen som inte är hälsosam för fem öre. Så det är väl inte så konstigt att man känner sig väldigt lätt irriterad och på spänn. Att både jag och Jörgen är det just nu gör ju inte saken lättare. Men det ända som gäller är att försöka ta sig igenom dag för dag just nu och ta små små steg igenom de närmaste veckorna och HOPPAS på att det går bra.

Så just nu vädjar jag efter lite extra tankar och mental styrka från alla runt omkring mig. Ni som varit med om något liknande vet hur tufft det är så peppa gärna här på min blogg. Jag tror att jag kommer vara lite mer akriv här nu när det är lite oroligare, då får jag större behov att skriva av mig också.

hopp

Posted in Cancerkampen | 2 Comments